...dagar med lika många kalas för att fira att vår minsting har fyllt fyra år! Kalasen i sig har varit trevliga och roliga, men allt förberedande tar lite på krafterna. I torsdags, på självaste födelsedagen, kom den närmsta släkten, igår en liten del av de som inte kunde i torsdags och idag så har här varit 8 st 3-4-åringar på kalas. De roade sig så kungligt själv att jag inte tog till några av de planerade lekarna - förutom "sätta-hjulen-på-bilen" och leta godispåsar.

Veckan har varit intensiv - så intensiv att jag tom glömde av ett föräldramöte i onsdags - hur är det möjligt?!?

Så kort och gott kan vi väl samtidigt konstatera att hundarnas vecka har varit ganska tråkig. Vi har dagligen kört lite "föremålsplock/hämtning" för att underlätta apporteringen och uppletandet, men det har varit allt. Men så fort kalaset var slut så packades de tre hundarna (svärföräldrarnas cavalier bor här just nu) in i bilen och vi körde till skogen utanför Svedala för att promenera och spåra. Jag la spår till de två stora och sen gick vi en härlig promenad. Skogen är så otroligt vacker på våren, inte en kotte mötte jag (jo kottar, men inte människor) och fåglarna sjöng vackert. Promenaden förgylldes med "gömma-godbitar-i-trädstammar/stubbar" och hundarna uppskattade denna aktivitet, särskilt Smilla - hon har nog aldrig gjort något roligare.

Därefter var det dags för spåren. Zelda fick ett direkt-påsläpp och hennes spår slingrade sig både i bokskog och tät granskog, över trädstammar och ris. Hon missade en pinne (första - vilket är ganska vanligt då hon är för ivrig i början), men kom i "mål" med 2 korta pinnar, en snusdosa som jag tappat när jag la spåret och slutet och var mkt nöjd. Det är fortfarande fullt av vitsipps-grönt och inte helt lätt att se pinnarna med blotta ögat.

Pixie fick ett spår-upptag och jag var slarvig och markerade inte riktigt var det gick. Jag tyckte hon gick på spåret, men det var troligtvis ett djurspår, efter en del snurrande hittade vi rätt, men missade den första spårpinnen. När hon väl var på så gick hon noggrant och hon letar frenetiskt efter pinnarna när hon väl får in doften av dem. Hon slänger sig ner i ett ligg & nosduttar dem fint och hon fick köra några lyfta upp = godis-övningar vid varje föremål. Pixie hittade två korta pinnar, en bit av ett läderskärp och slutet. Nästa gång så ska jag markera spåret för att se hur noggrann hon är.

Det var extremt mycket pollen i skogen. Ute i spåret bara det dammade om oss och hundarna blev alldeles gröna/dammiga på ben och nos. Pixies nos blev rejält irriterad och hon fnös ljudligt. Mina skors ovandel är av mesh-nät och när jag tog av dem var mina svarta strumpor alldeles grön/gråa av pollen.

Smilla fick följa med mig ut i Pixies spår för att hitta den borttappade pinnen och bitvis så verkade hon spåra - första gången trots hon är 6 år. :) Insåg ganska snabbt att det är betydligt jobbigare för en hund med så pass korta ben som en cavalier har att ta sig fram i skogen. Bara vitsippehavet var ju nästan lika högt som henne, sen alla pinnar, stockar och ris. Hon tyckte det var kul, men jobbigt. Så hon snarkar ännu ljudligare i natt än vad hon gör i vanliga fall.

När jag kom hem och släppte ut hundarna ur bilen ser jag att det ligger ca 10 fästingar på fällen i bilen - vad göra - försöka mosa. Hur gör ni andra när ni har varit ute i skog och mark och man vet att hundarna kryllar av fästingar?? Jag vill helst inte ha in dem och än mindre ha dem i min trädgård. Mina två har fästinghalsband, men Smilla är "oskyddad" - alla får ändå med sig fästingar från skogen. Gillar inte de små monsterdjuren!

Imorgon blir det golf för Mickes del, så vi får väl se vad som kan hända för vår del. Kanske en sväng till klubben för visning av Arraks kollektion?! 

Ha en fortsatt fin helg!