...på tredje försöket och trots en befarad nedåtgående trend i poäng, så hoppade det upp från 163,5 till 165 p i dag i Skurup och fröken svart får nu kalla sig Lp1 Force Galaxies Pixie Spell.

Det var sista tävlingen jag var anmäld till i år och otroligt skönt att få avsluta ettan - utan att stöta på katastrofer på platsliggningen - och få ladda för tvåan och/eller appellen till våren.

Min plan var att ta mig till Skurup för att låta henne reka planen innan, men det hanns inte med i veckan. Var på TBK i tisdags och körde ett snabbt pass och då började inkallningen strula. När jag kallade in, stannade hon supersnabbt efter typ 2-3 meter. Jobbade på att få släta/raka inkallningar att funka, men hon hade låst sig på att stanna tidigt. Jag har inte tränat inkallning med ställande, men tränar dock ofta mina ställande under gång med att jag backar. Hmmm.

En strulig morgon hemma gjorde att jag inte var i speciellt god tid i heller i Skurup, men vi hann med en kort kissrunda båda två och att anmäla innan kl 9. Vi drog startnummer 17 och hamnade i tredje platsgruppen. När vi kopplat loss hundarna var det två hundar som drog efter tävlingsledaren som tydligen verkade vara en kul typ och vi fick alla bryta och röra på oss lite innan vi la om. Hunden sidan om var lite orolig och föraren som körde 3an i ringen intill var extremt högljudd och när hon körde inkallning med ställande/läggande blev jag lite rädd för att Pixie skulle springa till ljudliga tanten istället för att ligga kvar, men hon skötte sig.

Sen blev det en lång väntan, men då hann både Pixie få vara ute och göra sig hemmastadd och Zoe hann få miljöträning (hon har i princip sovit hela eftermiddagen och kvällen).

Tandvisningen gick bra, hon sitter still och låter domaren titta på tänder. Linförigheten var bättre än i Svedala, men hon är seg i vissa halter och lite svajig. Läggandet kändes ok, idag var hon med vid starterna, ställandet ok, men inkallningen var så jädra klantig från min sida. Jag fick för mig att tävlingsledaren hade frågat ifall jag var redo på de andra momenten och det är jag nästan säker på att han gjorde. Men vid inkallningen så böjde jag mig ner och klappade om henne i min "nu-förbereder-vi-oss-för-xx-momentet"-ritual. Och när jag står framåtböjd och har händerna på henne säger han lämna hunden, jag reser mig inte fullt upp utan börjar gå och hon följer med, så jag får sätta om henne och när jag sen kallar in så gör hon som på träningen i tisdags, stannar efter 2 meter och jag får ge extra kommando. Trots att vi kört fina raka inkallningar utan stopp precis innan. Skumt!! :) Apporten och hoppet kändes ok.

Poäng:

Platsliggning: 10

Tandvisning: 10

Linförighet: 7 (sakta sitt, släpper i helt om höger)

Läggande: 10

Inkallning: 5 (dk inkall, startar, sätter om)

Ställande: 8 (steg)

Apportering: 9 (tugg)

Hopp: 9,5 (lite segt avslut)

Helhet: 10

Totalt 165 p och en 7:e placering. 

Jag håller med i allt utom tugg-kommentaren på apporteringen, jag har aldrig sett henne tugga eller ta om. Hon är otroligt försiktig och håller fint, men det gav en 9:a så det kan inte ha varit mkt. Hade inte inkallningen strulat och gett mer än 5 så hade jag varit nöjd med totalpoängen, kunde ha gett oss 15 poäng till ifall hon gjort sina vanliga snabba inkallningar och 180 p hade varit trevligare... 

Nu får vi jobba vidare med momenten i tvåan som inte är helt färdiga och framförallt jobba upp fria följet så att det håller.

Bortsett från lydnaden var vi i förra veckan på en nyttig och kul kurskväll med fokus på jaako/ketscher/wraps hos Thereze Grabowska i Bökebergs Arena. Det funkade hyfsat och i torsdags när vi tränade i hallen så körde vi övningen fast spegelvänt. Vi behöver köra mer, men jag är otroligt nöjd med att ha kunnat köra två agilityträningar och i stort sett bara belönat med leksaker och kamp - skam den som ger sig! ;)

Nu ska jag nynna vidare på Lena Phs låtar som sjungits i Så mycket bättre...

...moln att sväva på idag. Efter tävlingen i Lomma så svävade jag på små rosa moln över att Pixie gjorde så bra ifrån sig. Idag efter att ha tävlat i Svedala är molnen en aning mer grå och jag känner mig inte riktigt svävande. :(

Det är detta som är charmen med att träna/tävla med hundar säger vissa - jo tack - jag vet att de inte är några maskiner, men det är tråkigt när de slokar och inte visar glädje. Hellre en viftande svans, härlig attityd och något nollat moment, än ett slokigt, släpigt genomförande på alla momenten.

Vi klarade precis ett första pris på 163,5 poäng, en 6e placering, och det borde jag kanske vara glad för, men det känns inget vidare just nu. Har svårt att säga om hon är dåligt tränad (vilket är fullt möjligt), hormoner, omognad, förändringar i flocken, ny tävlingsplats, kommendering, närgående tävlingsledare eller vad det är - hade jag vetat hade det varit lättare, men många saker hänger säkert ihop med träningen och går förhoppningsvis att få bukt på.

Poängen:

Platsliggning: 10 p

Tandvisning: 10 p

Linförighet: 7 p (släpar, tappar position, sitt snett)

Läggande: 6,5 p (dåligt framförande, dk sättande)

Inkallning: 9,5 p

Ställande: 7 p (dk vid framförandet, släpar)

Apportering: 9 p

Hopp över hinder: 8 p (sned xxx, tempo)

Helhet: 8 p

Totalt: 163,5 p

Linförigheten var seg, fick inte med henne i starten varken vid läggandet eller ställandet... Hon var lika "skum" som sist på klubbtävlingen. Då trodde jag det var mörkret och blötan i gräset...

Så, jag bryter ihop och så får vi se när (inte om) vi kommer igen. Vi är anmälda till en klass 1 till i höst/vinter, men vi får se när den närmar sig ifall det blir start eller inte.

...att få tid för ett inlägg. Jag har haft massor av inlägg i huvudet men sen har de inte kommit längre pga för lite vakentid hemma då inte barn, hundar eller annat kräver min fulla uppmärksamhet.

Zeldas fina uppfödare gav mig möjlighet att få en tikvalp från Smitas kull som var 4 veckor när Zelda fick avlivas. Jag blev väldigt glad för erbjudandet, men tackade inte ja rakt av. Jag velade och funderade, grubblade på egen kammare och tillsammans med andra, skrev lista med för- och nackdelar, men kom efter några dagar fram till att jag gärna ville ha en tikvalp (trots att det var hastigt och att Pixie bara är 20 månader). Det fanns en röd trefärgad och en blue merle med tan att välja mellan och ni som känner mig vet att jag är VÄLDIGT svag för röda - så det blev den röda. Kullen verkade väldigt jämn, och tikarna lika varandra till sättet.

Det är en spännande kull efter Smita, som jag gillar skarpt, och Cisco, som är Zeldas kullbror. Många av valparna har hamnat hos folk som redan har hund från Lena & Stig - kul! Zelda är faster till båda, genom kullbrorsan Cisco till Zoe och genom halvbrorsan Triss till Pixie. Så släkt är de på något vis...

Den 14 oktober körde jag, i sällskap av pappa och Pixie, upp till Eskilstuna för att hämta hem henne - Windedos Kahlua.

Resan hem började lugnt, inte konstigt med tanke på allt röj med syskonen innan avfärd. Men när hon sovit klart och varit av och kissat så vill hon allt annat än att sitta stilla i pappas knä. Efter ytterligare en kisspaus fick hon dela bur med Pixie och det gick fint - lugnt och tyst resten av vägen. Jag var allmänt färdig som människa efter att ha kramat ratten i 120 mil inom loppet av 15 timmar.

Jag hade redan innan funderat på att kalla henne Zoe. Dels för att jag alltid gillat det, dels för att det känns som att Zoe är en form av "hyllning" till Zelda (en röd lite mini-Zelda från Windedos) och dels för att Zoe betyder liv. När hon väl satt i min famn var det inte lika självklart och olika namn testades. Hon var ruggigt nära på att bli en Inez. Killarna gillade dock Zoe bäst och har inga problem att uttala det, då är det värre med den äldre generationen. :)

Sen den här lilla pigga saken med sylvassa tänder, som hon använder ofta, kommit in i vårt liv har dagarna rullat på fort och jag har känt mig trött som en småbarnsförälder igen. Många turer ut på natten, torkat både det ena och andra från golven, det går åt hushållspapper som aldrig för och jag börjar bli riktigt torr om händerna.

Zoe och Pixie har funnit varandra. Till en början så mycket att Zoe försökte "sutta" på henne och Pixie sa inte emot, hon hade precis gått ur en skendräktighet och tyckte det var lite mysigt - så det fick styras upp lite. Så fort Zoe var hungrig så var hon framme, men det har gått över. Det är mycket bus dem emellan, Pixie blev ganska låg när Zelda inte var kvar, så hon njuter (för det mesta) av sällskapet och lekkamraten (med de små stickvapnen i munnen). Det är inte lätt att fånga dem på bild när de är i sitt esse...

...men när de sover tätt tillsammans hinner man med...

Vi har hunnit med lite socialisering på klubben, träffat träningskompisarnas hundar, varit i Albäcksskogen (-dungen) och klättrat på stockar och stubbar och så träffade vi ett stort sällskap lapphundar på rasträff...

...på stranden där vinden fladdrade i öronen, vattnet var en aningens skrämmande, men oj vad häftigt att springa i sanden och på stigarna...

...och i stan och bekantat oss med fåglar, statyer och allt annat som hör stan till...

...hon är, trots sina pirayatänder, högt älskad av pojkarna...

...sen har vi varit på Lomma BK för att kolla av läget, där blev det lek och lite träning...

...så någon dag senare slog fröken svart till i lydnadsklass 1 på Lomma BK och förvånade sin matte med att kamma hem ett första pris och en 3e placering på 189,5 poäng...

Platsliggning 10

Tandvisning 10

Linförighet 8,5 (oläsligt, men kan stå ngt otakt på protokollet)

Läggande 9

Inkallning 10

Ställande 9,5

Apportering 7 (tappar)

Hopp över hinder 10

Helhet 10

Jag är supernöjd med Pixie, men jag är även väldigt nöjd med mig själv som lyckades tygla alla fjärilar och intala mig att detta gör vi för träning och för att ha kul. Jag blev inte nervös, var avslappnad och hade kul! Pixie blev lite tveksam när inte belöningarna kom, men lyckades trots det hålla ihop hyfsat bra. Apporten tog hon, tappade, tog om när jag sa apport och satt sen kvar. Vi måste träna med blöt apport, dvs en som någon annan precis haft i munnen.

Vi var med på en klubbtävling i början av september och nu hittar jag inte protokollet, men har för mig att vi skrapade ihop 182,5 p eller något liknande och känslan var ok. Idag var det dags för klubbtävling igen och då kom "slokfia" fram (ingen kan sloka som hon), hon var inte med mig riktigt, satte sig sakta och snett, var superseg på läggandet under gång och det kändes inte bra, men hon genomförde allt. Det blev vinst på 174 poäng, men känslan var som sagt inget bra.

Platsliggning 10

Tandvisning 10

Linförighet 7 (tapp i position, snett sitt, dk)

Läggande 7 (sakta ner, dk)

Inkallning 9 (snett sitt)

Ställande 10

Apportering 10 (nu hade jag startnr 1 ifall det kan ha gjort det lättare)

Hopp över hinder 8 (tvekan (måste ha varit ingången))

Helhet 9

Det var dimmigt, mörkt och blött i gräset, vet inte ifall det påverkar henne. Körde lite efter att tävlingen var slut för att se ifall det kunde vara tävlingssituationen som påverkade henne, men nix. Fick igång henne lite på fria följet, men hon ville inte lägga sig helt ner och hon brukar slänga sig ner, hmm. Får väl klura lite och träna på blöta underlag, för sånt ska inte ha någon betydelse.

Just nu sussar båda sött, så det är väl dags för mig att knoppa in med så att jag orkar med 1-2 kissturer i trädgården i natt. :)

Ha det fint och klappa om er lurviga!

/Charlotte