skarin

Alla inlägg under maj 2011

Av Charlotte - 29 maj 2011 22:54

Den där kommentaren om rasen kommer att förfölja oss känns det som, men med en svart-vit lätt-i-typen-aussie så är det nog bara till att gilla läget.  Hade jag inte haft aussie så hade det varit annan vallhund och inte helt osannolikt en bc...

;)


Vi var på Lomma BK och gick ett MH som arrangerades av Burlövs BK. Beskrivare var Monique Wrambeck. Om vi ska börja med en kort sammanfattning så uppförde sig den här fröken sig så som jag förväntat mig, dock med lite mindre leklust kanske.


Kontakt - hälsning: Hon sniffade av gruppen (4).

Kontakt - samarbete: Följde med fram till testledaren och hon följde med honom, men var snabb tillbaka till matte (3).

Kontakt - hantering: Hon godkände hanteringen, men njuter inte av den (3).

Lek 1 - leklust: Vid leken började hon lite försiktigt (3).

Lek 1 - gripande: Hon grep försiktigt och löst (3).

Lek 1 - dragkamp: Hon bjöd inte upp till kamp som hon gör hemma eller vid träning (1).

Här i början var hon lite splittrad av att min pappa var med och filmade det hela, så hon tog en vända bort till honom för att kolla läget när hon tyckte att testledaren (den dryga stockholmaren, som han själv kallade sig) inte var intressant nog.


Förföljandet: Vid första försöket känns det som att hon tar några steg fram och sen tittar lite på mig, hon springer i alla fall inte iväg trots att jag ger henne ett varsågod. Hon var dock väldigt intresserad av att gå dit och kolla, så vid andra försöket startar hon snabbt, innan jag får ett "släpp hunden" så glider kopplet ur handen på mig. Hon går hela vägen fram och tar "bytet" (1 & 4).

Gripande: Första gången är hon inte där, men vid andra försöket griper hon och tar med sig "bytet" (1 & 5).

Aktivitet: Här var hon precis som jag väntat mig, vandrade runt, pep lite, snusade, käkade gräs och till slut så satte hon sig vid min sida och sen la sig ner när tiden var ute (3).

Avst.lek: här var hon inte ett smack intresserad av vad snubben i capé gjorde, inte ens när han tog av sig capén och kallade (1 på alla avst.lek)

Överraskning - rädsla: vid overallen så reagerar hon, men är riktad fram (3).

Överraskning - hot/agg: hon skällde konstant, sen hade jag svårt att se vad hon gjorde efter som jag stirrade på overallen (2).

Överraskning - nyfikenhet: hon fortsatte skälla och gick inte riktigt ända fram själv, jag stod öga mot "öga" med overallen, då hoppar hon upp med framtassarna mot min rygg så att hon nästan puttar mig in i overallen, när jag sätter mig på huk går hon fram och nosar (2).

Överraskning - kvarstående rädsla: här tyckte jag att hon gick före mig i kopplet fram och snusade på overallen och jag upplevde inte henne som påverkad, men de hade sett en tendens till både vid andra passagen (2).

Överraskning - kvarstående intresse: hon nosade på overallen vid någon av passagerna (3).

Ljudkänsl - rädsla: hon var framme och nästan på skramlet innan de skramlat färdigt, backade något steg och sen fram igen. Jag hörde fnissande från funktionärerna och en kommentar om att de trodde att hon skulle ta kedjan i munnen innan den hade stannat (1).

Ljudkänsl - nyfikenhet: hon var snabbt framme och utan hjälp (5).

Ljudkänsl - kvarstående rädsla: vid någon passage valde hon att gå på andra sidan (2).

Ljudkänsl - kvarstående intresse: hon var framme och kollade av läget (2).

Spöken - hot/agg: när hon ser dem börjar hon kontrollera dem och skälla ihållande (3).

Spöken - kontroll: hon kontrollerade båda spökena under hela "momentet" (5).

Spöken - rädsla: hon slutade inte skälla och sökte inte sig fram till spökena själv (3).

Spöken - nyfikenhet: här hade hon svårt att avreagera, fortsatte skälla trots att jag tagit av huvan på dem (1).

Spöken - kontakttagande: Hon kom inte fram förrän de var avklädda och utom tid (1).

Lek 2 - leklust: hon hängde med i svängarna, men grep inte trasan (2).

Lek 2 - gripande: se ovan (1).

Skott - hon spände upp sig och skällde, letade var skotten kom ifrån, men blir inte låg. De beskrev henne som skottovan (3).


Observera att detta är hur jag uppfattade henne, det kanske ser helt annorlunda ut när jag ser filmen - vilket jag inte hunnit göra ännu. 


Så nu är i alla fall den mentala statusen känd på fröken svart. Och det var med skämtsam ton de två beskrivarna sa att det var en trevlig border collie.


Hoppas jag hinner se filmen imorgon.


På tal om något helt annat så har våra ungar flyttat hemifrån idag...


...inte våra söner då - det lär väl dröja några år till hoppas jag - men våra talgoxebebisar som bara för någon vecka sen inte hade några fjädrar på sina små kroppar.

 

I morse när vi åt frukost lämnade de en efter en holken som sitter i rabatten utanför köksfönstret. Helt fantastiskt att få följa från köksbordet!! Herr & fru Talgoxe flög mellan trädet, staket och bordet och försökte locka ut dem en efter en, de satt ett par minuter i hålet och kollade ut och tjolahopp så flög de för första gången i sitt liv. Herr & fru Talgoxe flög med ungen ut till buskagen utanför vår tomt och sen tillbaka för att hämta nästa unge. En unge satt extra länge och var lite mer vinglig i färden, den flög mot fönstret och ner bland krukorna på altanen, men efter en stund så våga den sig på ett nytt försök - som lyckades - och kom iväg till resten av familjen. Det är tredje året i rad som vi har fått följa en talgoxefamilj nära inpå. Föräldrarna uppskattar nog att det är slut på skytteltrafiken till holken, än om de säkert måste fortsätta hjälpa de små med mat.


Sleep tight!

 

ANNONS
Av Charlotte - 20 maj 2011 00:40

...är det dags att krypa till kojs så här dags, men det var ett tag sen jag fick kollat min hotmail-adress och fixat lite annat med/på datorn - så varför inte ett inlägg här med.


Min icke-apporterande Pixie apporterar faktiskt nu!! Vi har jobbat stenhårt med att plocka upp/hämta-övningar med alla möjliga föremål och nu plockar hon upp apporten och kan tom sitta med den. Funkar även med riktiga klass 1-apporteringar, både med trä- och metallapporten. Tjohoo - det var en stor sten som föll från mattes hjärta när det började funka. Sen håller hon inte så hårt/fast i den som jag egentligen vill, men det kan vi nog jobba på.


I tisdags var Pixie och jag på klass-1-träningskväll hos Åsa Emanuelsson. Vi har inte tränat så mycket sedan vinterns ridhusträning, bortsett från slalom och nerfarter/kontaktfält, och det märktes. Pixie var aningen för grön för träningskvällen, men jag fick provat på och sett flera Jaakosvängar. Fick med mig några bra tips, men får se ifall det är lönt för oss att åka dit en gång till i maj.


Igår träffade jag Linda på BKn för att få lite tips på hur jag ska träna vidare med Pixie i lydnaden. Linda och jag tränade en del ihop när Zelda och Foppa var unga och de har ju haft en annan karriärsväg än vi kan man väl lugnt säga. ;) Både Foppa och hennes nya golden Lidas tävlar elitklass och siktar högt.


Just nu ska jag fokusera på vändningar på stället, stegförflyttningar, inte vara så förbaskat seriös och allvarlig, Pixie behöver bus och peppning, jobba med att få bra, fast grepp om apporten, rutan, vittringen och en massa annat givetvis. Nu ska bara tiden räcka till och att kritiska ögon granskar oss. Stort tack till Linda som tog sig tid!!

Oturligt nog kände jag mig lite halvhängig och inte helt på topp efter att jag på eftermiddagen varit på kirurgen och fått ett upphöjt födelsemärke borttaget i hårbotten. Jag som är så mesig överlevde, men det var knappt! ;) Det gjorde givetvis inte så ont, men kändes och framförallt hördes. Brrr...


MH är bokat i slutet av maj och HD-röntgen i juni - säger som de andra i samma situation - det är nervöst!


Zelda och jag har varit i Hässleholm och tävlat agility. H3an gick hon hyfsat fint, rev ett långhopp och fick 0,65 i tidsfel (tror jag). Hoppades så klart mycket på A2an, när hon fått jobba av sig i ett lopp, men det blev total ankskit. En rolig och utmanande bana och hon missar en tunnelingång som nr 4, sen gick det inte att köra vidare. Det händer ibland, blir något fel så kommer vi ur rytmen och inget funkar, inte ens att ta ett hinder som står framför, så vi gick av banan och jag belönade inte ens (vilket jag alltid brukar göra, men nu var hon faktiskt inte värd det för fem öre). Vi har en A2a i Höör på lördag em och en i Lund på söndag fm - kan inte den där sista pinnen sitta så att vi kan slippa dessa tävlingar med bara en klass som vi får tävla i?!


Eventuellt hinner vi köra ett genrep med laget inför SM som väntar i Stockholm 18-19 juni.


Förresten så har min uppfödare två härliga hundar till omplacering. Pixies kullbror Bliss på dryga året och Cindy en 4-årig tik. Fundera på ifall du själv letar arbetsvillig hund eller känner någon som kan ge ett varaktigt och bra hem till en omplaceringshund. Se mer på Paulas hemsida: www.lotis.se.


Sleep tight friends!

ANNONS
Av Charlotte - 8 maj 2011 01:17

...dagar med lika många kalas för att fira att vår minsting har fyllt fyra år! Kalasen i sig har varit trevliga och roliga, men allt förberedande tar lite på krafterna. I torsdags, på självaste födelsedagen, kom den närmsta släkten, igår en liten del av de som inte kunde i torsdags och idag så har här varit 8 st 3-4-åringar på kalas. De roade sig så kungligt själv att jag inte tog till några av de planerade lekarna - förutom "sätta-hjulen-på-bilen" och leta godispåsar.


Veckan har varit intensiv - så intensiv att jag tom glömde av ett föräldramöte i onsdags - hur är det möjligt?!?


Så kort och gott kan vi väl samtidigt konstatera att hundarnas vecka har varit ganska tråkig. Vi har dagligen kört lite "föremålsplock/hämtning" för att underlätta apporteringen och uppletandet, men det har varit allt. Men så fort kalaset var slut så packades de tre hundarna (svärföräldrarnas cavalier bor här just nu) in i bilen och vi körde till skogen utanför Svedala för att promenera och spåra. Jag la spår till de två stora och sen gick vi en härlig promenad. Skogen är så otroligt vacker på våren, inte en kotte mötte jag (jo kottar, men inte människor) och fåglarna sjöng vackert. Promenaden förgylldes med "gömma-godbitar-i-trädstammar/stubbar" och hundarna uppskattade denna aktivitet, särskilt Smilla - hon har nog aldrig gjort något roligare.


Därefter var det dags för spåren. Zelda fick ett direkt-påsläpp och hennes spår slingrade sig både i bokskog och tät granskog, över trädstammar och ris. Hon missade en pinne (första - vilket är ganska vanligt då hon är för ivrig i början), men kom i "mål" med 2 korta pinnar, en snusdosa som jag tappat när jag la spåret och slutet och var mkt nöjd. Det är fortfarande fullt av vitsipps-grönt och inte helt lätt att se pinnarna med blotta ögat.


Pixie fick ett spår-upptag och jag var slarvig och markerade inte riktigt var det gick. Jag tyckte hon gick på spåret, men det var troligtvis ett djurspår, efter en del snurrande hittade vi rätt, men missade den första spårpinnen. När hon väl var på så gick hon noggrant och hon letar frenetiskt efter pinnarna när hon väl får in doften av dem. Hon slänger sig ner i ett ligg & nosduttar dem fint och hon fick köra några lyfta upp = godis-övningar vid varje föremål. Pixie hittade två korta pinnar, en bit av ett läderskärp och slutet. Nästa gång så ska jag markera spåret för att se hur noggrann hon är.


Det var extremt mycket pollen i skogen. Ute i spåret bara det dammade om oss och hundarna blev alldeles gröna/dammiga på ben och nos. Pixies nos blev rejält irriterad och hon fnös ljudligt. Mina skors ovandel är av mesh-nät och när jag tog av dem var mina svarta strumpor alldeles grön/gråa av pollen.


Smilla fick följa med mig ut i Pixies spår för att hitta den borttappade pinnen och bitvis så verkade hon spåra - första gången trots hon är 6 år. :) Insåg ganska snabbt att det är betydligt jobbigare för en hund med så pass korta ben som en cavalier har att ta sig fram i skogen. Bara vitsippehavet var ju nästan lika högt som henne, sen alla pinnar, stockar och ris. Hon tyckte det var kul, men jobbigt. Så hon snarkar ännu ljudligare i natt än vad hon gör i vanliga fall.


När jag kom hem och släppte ut hundarna ur bilen ser jag att det ligger ca 10 fästingar på fällen i bilen - vad göra - försöka mosa. Hur gör ni andra när ni har varit ute i skog och mark och man vet att hundarna kryllar av fästingar?? Jag vill helst inte ha in dem och än mindre ha dem i min trädgård. Mina två har fästinghalsband, men Smilla är "oskyddad" - alla får ändå med sig fästingar från skogen. Gillar inte de små monsterdjuren!


Imorgon blir det golf för Mickes del, så vi får väl se vad som kan hända för vår del. Kanske en sväng till klubben för visning av Arraks kollektion?! 


Ha en fortsatt fin helg!


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se