...och saknaden är fortfarande stor!

Än om inte sorgen/saknaden känns dagligen så kommer den och går. Senast den var oerhört påtaglig

var när jag skulle till veterinären för att vaccinera liten rödnäsa.

Liten rödnäsa har ju hunnit bli året gammal och tiden går mao gräsligt fort. Min inställning har

varit att hon får hänga med, att jag ska ta det lugnt med henne och inte stressa - men detta är vi inte riktigt överens om. Hon behöver tränas, stimuleras och aktiveras en hel del för att må bra. Spårar lite mer med

henne och köra upplet och det tröttar henne åtminstone en stund. Hon hänger gärna med på joggingturer

och cykelturer, jag märker att hon njuter av att få vara riktigt fysisk, men inte tröttar det hennes

huvud inte.

I slutet av sommaren startade vi i rallylydnad för skojs skull och det höll nästan hela vägen, men

lite mycket snusande, brist i samarbete och en felaktigt utförd skylt gjorde att vi slutade på 60

poäng. Vi ska ge det ett nytt försök den 23/9 på TBK.

Jag får nog på allvar sätta upp träningsmål även med henne för att utmana henne och komma vidare. Att sätta upp träningsmål och föra träningsdagbok hjälpte mig komma igång med Pixie ordentligt.

I vardagen är hon ungefär lika "pestig" och kommer kanske alltid förbli så eller så mognar hon en dag

hon med. ;)

I oktober blir det mest troligt MH ifall inte löp ställer till det.

Träningsresultatet variera otroligt mycket, ena dagen är hon superfokuserad och är rolig att jobba med,

andra dagar splittrad och mer svårmotiverad (tror ev att jag har fastnat i att göra för lätta saker

och behöver utmana henne mer).

Har tvekat till ifall jag ska köra agility med henne nu till en början när hon är så het. Kom nog

till en slutsats igår att jo visst kan vi köra agility men när vi är själva och utan störning av ett

10-tal andra hundar som också kör agility. Kontaktfälten börjar bli fina på balansbommen och de få

gånger jag kört på A-hindret har det också funkat bra, däck, hopp, tunnlar funkar i rasande fart.

Slalomen kör jag in som koppelslalom och fyra och åtta pinnar funkar hyfsat bra och med tryck,

handlingsmässigt går det hyfsat, bakombytessignalen är fortfarande svårast. Så det kan kanske bli

något av henne på agilitybanan med. :)

Och på tal om agilitybanan så lämnar vi Zoe och går över till fröken svart som har gjort stora och

glädjande framsteg. Vi börjar hitta varandra på agilitybanan och visst har det blivit en del diskade

lopp, men en del bra lopp med. Nu tävlar vi i klass 2 i båda klasserna och gör oss bekanta med de

svårigheter som finns på dem. Vi har plockat den första pinnen i agilityklass 2 och visst hade det

varit kul ifall fler hade trillat in, men vi ska stanna i klass 2 läääänge för att förbättra oss.

Efter att LP2 var i hamn så har vi börjat snusa på lydnadsklass 3 momenten och det går fram på vissa

och andra är betydligt svårare. Vittringsapporteringen har vi inte påbörjat, men nu är nya pinnnar

uppsågade i garaget - så nu har jag ingen ursäkt. Vår stötesten är och lär nog förbli fjärren. Hoppas

att vi under hösten kan få till en träningshelg med instruktör och drillas hårt och inspirerande. :)

Tanken på lägreklass spår finns där med, men den får vänta till nästa år och efter att vi klarar

platsen i lydnadsklass 3 bra och säkert.

Under den tid som kvarstår i år så är det en rallylydnadstävling och tre agilitytävlingar inplanerade,

sen tar ett aktivt tävlingsår nästintill slut och kan summeras.

Ta hand om er därute!