skarin

Alla inlägg under september 2011

Av Charlotte - 19 september 2011 22:11

...som man tänkt sig! Har haft en hektisk sommar och inte bloggat något sen i juni, massor av blogginlägg har funnits i mitt huvud, men inte tiden att sitta framför datorn. När jag väl fick tiden tänkte jag skriva om allt kul som hänt i sommar med hundarna, tävlingar, läger, tävlingsdebut och andra aktiviteter...men nu blir det inte så.


Istället handlar dagens inlägg om min fina Zelda som ALLDELES för tidigt och snabbt lämnade oss.


Från att utåt verkat "helt ok" så blev hon akut sjuk på en dag med hög feber och riktigt kass allmäntillstånd, ringde Gylle som inte kunde ta emot och de hänvisade mig till Lundabygdens djursjukhus på jourtid. Väl där blev det provtagning och röntgen och sen fick hon skrivas in. Ev. förtätning i buken och febern låg kvar på 41.1. Ett levervärde var inte bra, röntgen bilderna och ultraljud visade förändringar på levern. Veterinären beskrev tre scenarier:

1. Levertumör - avlivning direkt

2. Skrumplever - ev leva kort tag

3. Kronisk leversjukdom - diet och kosttillskott


Fruktansvärt hemska dagar, jag likställer det med att ifall ett av mina barn skulle bli sjukt så skulle han tas in på sjukhus och jag inte få var med på plats och hålla handen. Jag och Pixie mådde skit, gick mest runt och gnydde båda två...


Allmäntillståndet blev lite bättre och hon skulle kunna få komma hem söndag eftermiddag på permission innan man sen öppnade buken på tisdag för att ta biopsi och titta på levern. Det var lycka att få hämta hem henne. Hon var stressad och gnällig när jag hämtade henne, men lugnade ner sig hemma. Jag tyckte hon verkade så mycket bättre, men lite lite vinglig. Hon åt med stor aptit, var med på promenaderna, rullade runt i gräset hemma, ville träna när godiset kom fram osv. Så jag blev hoppfull, det kanske bara var en kronisk leversjukdom i alla fall!! Vi hann med gos i soffan och säng, som annars är förbjudet område för hundarna här hemma.


Lämnade henne i tisdags och sköterskan gick noggrant igenom vad som skulle hända under dagen och lovade att de skulle höra av sig så fort de visste mer och det var tyvärr inget roligt besked framåt eftermiddagen.


Veterinären som öppnade henne kunde inte förstå att den hunden hon hade på operationsbordet var samma hund som hon träffat och sett blodproverna på. Hon sa att tumören var grapefruktstor och kändes vid palpering, endast en liten del av levern var inte angripen av aggressiva tumörer, hon förstod inte att Zelda kunnat leva så som hon gjort så länge. Jag fick egentligen inget val, utan det enda rätta var att avliva, men man måste ju säga det som hundägare och det var bland det värsta jag gjort. Fatta beslut om någons liv, i förtid! Det var grymt att fatta beslutet när Tea avlivades pga akut livmodersinflammation, men hon var dock 12,5 år, hade tumör i urinblåsan, hörde och såg lite dåligt.


Min fina Zelda skulle bli lika gammal som sin mamma (eller nästan åtminstone)! Fyra dagar innan hon blev inlagd tävlade vi på hemmaplan och nollade Hopp3-loppet, ofattbart. Jag pratade med en tjej som var intresserad av aussie och jag "skröt" om en frisk ras, som är pigg långt upp i åldern...inte kunde jag ana detta! Än om jag ett tag sagt att Zelda skulle pensioneras i Ag2 och aldrig komma upp i Ag3, så ville jag att hon skulle finnas kvar åtminstone några år till.


Tufft att behöva låta två ögonstenar somna in inom loppet av 20 månader!!


Nu har det gått snart en vecka och jag börjar få lite distans till det - kan bara konstatera att den fantastiska lilla hunden är enormt saknad!


Hon har en speciell plats i mitt hjärta! Vill rikta ett stort tack till Lena & Stig för detta röda yrväder!


Tillsammans har vi gjort en massa kul, tävlat lydnadsklass 1 & 2, tävlat appell och lägre, ställt ut, vallat och tävlat en massa agility. Våra största framgångar är kanske att vi har kvalat till agility SM två år med laget Kämparglöd (som lever vidare i ny tappning - lycka till vänner!). Hon var inte alltid en lätttränad hund, men så härlig och med fantastisk attityd! Alltid redo!!


Hur har jag då kunnat undgå att märka att hon hade en så pass stor tumör?! Ja, det kan man fråga sig så här i efterhand. Jag har tyckt ett tag, sen i vintras kanske, att hon rivit lite mer hinder och tvekat lite till att hoppa in i bilen. Bytte till dietfoder eftersom hon lagt på sig lite, tänkt att det kanske är förslitningar i höft/rygg. I juli bokade jag tid hos veterinären, sökte för stelhet och bad dem kolla upp höfter/rygg. Hon röntgades och inget syntes, veterinären klämde på hennes bakre del och menade att stelheten satt muskulärt. Hon tyckte pälsen var kass och jag kopplade det till dietfodert, fick J/D reduced rekommenderat av veterinären. Än om vi tagit blodprover där och då så hade det inte gått att göra något åt tumören, men jag hade inte heller behövt flänga runt på tävlingar och annat med henne...


Windedos Zelda

2002-01-26 - 2011-09-13


                                                        


Nu får jag försöka jobba vidare med den oslipade diamanten med långa svarta ben...

         

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se