...som man tänkt sig! Har haft en hektisk sommar och inte bloggat något sen i juni, massor av blogginlägg har funnits i mitt huvud, men inte tiden att sitta framför datorn. När jag väl fick tiden tänkte jag skriva om allt kul som hänt i sommar med hundarna, tävlingar, läger, tävlingsdebut och andra aktiviteter...men nu blir det inte så.

Istället handlar dagens inlägg om min fina Zelda som ALLDELES för tidigt och snabbt lämnade oss.

Från att utåt verkat "helt ok" så blev hon akut sjuk på en dag med hög feber och riktigt kass allmäntillstånd, ringde Gylle som inte kunde ta emot och de hänvisade mig till Lundabygdens djursjukhus på jourtid. Väl där blev det provtagning och röntgen och sen fick hon skrivas in. Ev. förtätning i buken och febern låg kvar på 41.1. Ett levervärde var inte bra, röntgen bilderna och ultraljud visade förändringar på levern. Veterinären beskrev tre scenarier:

1. Levertumör - avlivning direkt

2. Skrumplever - ev leva kort tag

3. Kronisk leversjukdom - diet och kosttillskott

Fruktansvärt hemska dagar, jag likställer det med att ifall ett av mina barn skulle bli sjukt så skulle han tas in på sjukhus och jag inte få var med på plats och hålla handen. Jag och Pixie mådde skit, gick mest runt och gnydde båda två...

Allmäntillståndet blev lite bättre och hon skulle kunna få komma hem söndag eftermiddag på permission innan man sen öppnade buken på tisdag för att ta biopsi och titta på levern. Det var lycka att få hämta hem henne. Hon var stressad och gnällig när jag hämtade henne, men lugnade ner sig hemma. Jag tyckte hon verkade så mycket bättre, men lite lite vinglig. Hon åt med stor aptit, var med på promenaderna, rullade runt i gräset hemma, ville träna när godiset kom fram osv. Så jag blev hoppfull, det kanske bara var en kronisk leversjukdom i alla fall!! Vi hann med gos i soffan och säng, som annars är förbjudet område för hundarna här hemma.

Lämnade henne i tisdags och sköterskan gick noggrant igenom vad som skulle hända under dagen och lovade att de skulle höra av sig så fort de visste mer och det var tyvärr inget roligt besked framåt eftermiddagen.

Veterinären som öppnade henne kunde inte förstå att den hunden hon hade på operationsbordet var samma hund som hon träffat och sett blodproverna på. Hon sa att tumören var grapefruktstor och kändes vid palpering, endast en liten del av levern var inte angripen av aggressiva tumörer, hon förstod inte att Zelda kunnat leva så som hon gjort så länge. Jag fick egentligen inget val, utan det enda rätta var att avliva, men man måste ju säga det som hundägare och det var bland det värsta jag gjort. Fatta beslut om någons liv, i förtid! Det var grymt att fatta beslutet när Tea avlivades pga akut livmodersinflammation, men hon var dock 12,5 år, hade tumör i urinblåsan, hörde och såg lite dåligt.

Min fina Zelda skulle bli lika gammal som sin mamma (eller nästan åtminstone)! Fyra dagar innan hon blev inlagd tävlade vi på hemmaplan och nollade Hopp3-loppet, ofattbart. Jag pratade med en tjej som var intresserad av aussie och jag "skröt" om en frisk ras, som är pigg långt upp i åldern...inte kunde jag ana detta! Än om jag ett tag sagt att Zelda skulle pensioneras i Ag2 och aldrig komma upp i Ag3, så ville jag att hon skulle finnas kvar åtminstone några år till.

Tufft att behöva låta två ögonstenar somna in inom loppet av 20 månader!!

Nu har det gått snart en vecka och jag börjar få lite distans till det - kan bara konstatera att den fantastiska lilla hunden är enormt saknad!

Hon har en speciell plats i mitt hjärta! Vill rikta ett stort tack till Lena & Stig för detta röda yrväder!

Tillsammans har vi gjort en massa kul, tävlat lydnadsklass 1 & 2, tävlat appell och lägre, ställt ut, vallat och tävlat en massa agility. Våra största framgångar är kanske att vi har kvalat till agility SM två år med laget Kämparglöd (som lever vidare i ny tappning - lycka till vänner!). Hon var inte alltid en lätttränad hund, men så härlig och med fantastisk attityd! Alltid redo!!

Hur har jag då kunnat undgå att märka att hon hade en så pass stor tumör?! Ja, det kan man fråga sig så här i efterhand. Jag har tyckt ett tag, sen i vintras kanske, att hon rivit lite mer hinder och tvekat lite till att hoppa in i bilen. Bytte till dietfoder eftersom hon lagt på sig lite, tänkt att det kanske är förslitningar i höft/rygg. I juli bokade jag tid hos veterinären, sökte för stelhet och bad dem kolla upp höfter/rygg. Hon röntgades och inget syntes, veterinären klämde på hennes bakre del och menade att stelheten satt muskulärt. Hon tyckte pälsen var kass och jag kopplade det till dietfodert, fick J/D reduced rekommenderat av veterinären. Än om vi tagit blodprover där och då så hade det inte gått att göra något åt tumören, men jag hade inte heller behövt flänga runt på tävlingar och annat med henne...

Windedos Zelda

2002-01-26 - 2011-09-13

Nu får jag försöka jobba vidare med den oslipade diamanten med långa svarta ben...

 

Kerstin med Tingeling

20 september 2011 00:05

Jag är så ledsen för er skull Charlotte... Du skriver så fint om din älskade Zelda.

Jag tycker inte du ska tänka på att du kunde upptäckt hennes sjukdom tidigare. Hon hade det bästa slutet man kan önska sin bästa vän. Pigg och glad och fått vara aktiv ända till slutet. Min Zingo kräktes och mådde dåligt en varm sommardag. Jag tänkte att han måste ätit något olämpligt (inte helt ovanligt att han gjorde det..) och blivit dålig av det. Två veckor senare avlivade vi honom för att hans lever inte fungerade längre och han blev jätte dålig. Jag brukar tänka att vi har en stor fördel som kan hjälpa våra hundar att somna in utan att behöva lida som vi människor får göra ibland i slutet av våra liv.

Kram på dej

 

Marie L

20 september 2011 01:40

Fiiina syrran Zelda!
Tänker på dig Charlotte, känns svårt att fatta. Förstår att det blir tomt efter en stor personlighet Är så glad att jag/vi fick träffa er i somras! Tror att just det är styrkan hos våra levnadsglada, viljestarka hundar (övriga kullsyskon) att de inte visar att de har ont/är dåliga, för de VILL så mycket. Trots allt är närmare 10 år en aktningsvärs ålder på en hund, även om jag håller med att man vill att de ska bli gamla/äldre än så allihop! Styrkekramar till er och ta väl hand om er och den lilla släktingen!

http://www.123minsida.se/Minos

 

Camilla

20 september 2011 06:38

Fy så sitter jag här med tårarna rinnandes...mitt hjärta gråter för er.
MEN jag måste bara säga - Var glad för att du inte tog blodproverna tidigare, Zelda fick leva och göra det som hon älskade hela vägen fram! DET är ett härligt hundliv! Det hade iinte varit henne värdigt på något annat sätt!
Många tröstekramar till dig och din familj och lilla Pixiesnuttan

http://www.ärteplättens.se

 

Jessica, Scott o Dix

20 september 2011 08:27

Det är så grymt, gör så ont i en, jag blev så illa berörd av det som om det vore min egen. Zelda hade stor betydelse för mej i mitt val av hund o kennel, ni två var liksom starten på allt för mej inom aussievärlden. Hon var den vackraste röda jag nånsin sett, och det där loppet jag såg i Åhus och sen fick en pratstund med dej efter o du var så generös o berättade allt jag ville veta,,det blev speciellt för mej på ngt vis och jag har sen dess följt er om så på avstånd.
Ni kändes så tajta, Z hade bara ögon för dej kändes det som ,, Du gav henne ett fantastiskt liv, som jag kan tänka mej är varje seriös uppfödares dröm att det får bli så. Jag förstår att det är tomt och att saknaden är vansinnigt stor,, för de där aussisarna tar stor plats i hjärtat på ett alldeles speciellt sätt.
Har tänkt på dej så mkt och hoppas så att du kan tänka att du gjorde allt du kunde och mer kan man inte. Stor kram fr oss

http://www.bonscott.dinstudio.se

 

Therese, Beda o Dimma

20 september 2011 08:29

Alla tankar till er!! Inte rätt när det blir så här...Ta hand om er!

Kram

http://hundarochhundhar.blogspot.com

 

Emelie & Sidney

20 september 2011 12:14

så himla tragiskt!! såg er tävla i trelleborg, såg ju så himla fint ut! tänker på er! stor kram

 

Pi & Bonzo

26 september 2011 17:23

Åh Charlotte, läste ditt inlägg med ett hugg i hjärtat.

Många skulle säga som tröst att har man haft tio sjukdomsfria år av aktivt hundliv, bör man som människa inte begära mera.

Men jag har, som du, också tänkt att det gäller inte oss och våra kullsyskon och känner därför så väl igen mig i det du skriver ...
om att våra fina kullsyskon ska bli lika gamla som sin mamma (eller nästan åtminstone)...
om att vi skryter om att aussie är en frisk ras, som är pigg långt upp i åldern...
om att det är självklart att våra hundar skulle finnas kvar åtminstone några år till.

Sänder många varma tankar till dig. Förstår så väl att det känns ofattbart, att skiljas från en vän alldeles för tidigt. Innan man är beredd och innan man har insett och har accepterat att det är dax för avsked.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min allra finaste fröken svart!!         LP1, LP2, RLD N, RLD F, RLD A Force Galaxie's Pixie Spell uppflyttad till lägre klass spår, tävlar agility/hoppklass 3 och lydnadklass 3 (RLD A när SKK har fått tummen loss) Det är idag ganska svårt a...

Andan föll på och då är det bäst att skriva nu, än om det är några dagar kvar på 2012. Tävlingsåret 2012 är slut för vår del och det känns både lite vemodigt, men också helt ok efter en något hektisk höst (vår och sommar skulle maken fylla i). Proble...

...och saknaden är fortfarande stor!       Än om inte sorgen/saknaden känns dagligen så kommer den och går. Senast den var oerhört påtaglig var när jag skulle till veterinären för att vaccinera liten rödnäsa.   Liten rödnäsa har ju hun...

Har idag varit och tävlat inofficiell agility i Ystad, var på plats redan kl 7.15 (urk-tidigt en söndag) och det dröjde bara någon timme sen började det regna och slutade inte så länge jag var kvar - det bara vräkte ner. Jag avverkade två regnjackor,...

Vi tävlade appellspår i Skanör-Falsterbo idag. Jag anmälde mig tidigt i januari och då hade vi +10 grader och inte tillstymelse till kyla och snö. Men kylan kom och även lite snö, lagom till vi skulle genrepa och tävla. Vi har haft några riktiga skit...