...att få tid för ett inlägg. Jag har haft massor av inlägg i huvudet men sen har de inte kommit längre pga för lite vakentid hemma då inte barn, hundar eller annat kräver min fulla uppmärksamhet.

Zeldas fina uppfödare gav mig möjlighet att få en tikvalp från Smitas kull som var 4 veckor när Zelda fick avlivas. Jag blev väldigt glad för erbjudandet, men tackade inte ja rakt av. Jag velade och funderade, grubblade på egen kammare och tillsammans med andra, skrev lista med för- och nackdelar, men kom efter några dagar fram till att jag gärna ville ha en tikvalp (trots att det var hastigt och att Pixie bara är 20 månader). Det fanns en röd trefärgad och en blue merle med tan att välja mellan och ni som känner mig vet att jag är VÄLDIGT svag för röda - så det blev den röda. Kullen verkade väldigt jämn, och tikarna lika varandra till sättet.

Det är en spännande kull efter Smita, som jag gillar skarpt, och Cisco, som är Zeldas kullbror. Många av valparna har hamnat hos folk som redan har hund från Lena & Stig - kul! Zelda är faster till båda, genom kullbrorsan Cisco till Zoe och genom halvbrorsan Triss till Pixie. Så släkt är de på något vis...

Den 14 oktober körde jag, i sällskap av pappa och Pixie, upp till Eskilstuna för att hämta hem henne - Windedos Kahlua.

Resan hem började lugnt, inte konstigt med tanke på allt röj med syskonen innan avfärd. Men när hon sovit klart och varit av och kissat så vill hon allt annat än att sitta stilla i pappas knä. Efter ytterligare en kisspaus fick hon dela bur med Pixie och det gick fint - lugnt och tyst resten av vägen. Jag var allmänt färdig som människa efter att ha kramat ratten i 120 mil inom loppet av 15 timmar.

Jag hade redan innan funderat på att kalla henne Zoe. Dels för att jag alltid gillat det, dels för att det känns som att Zoe är en form av "hyllning" till Zelda (en röd lite mini-Zelda från Windedos) och dels för att Zoe betyder liv. När hon väl satt i min famn var det inte lika självklart och olika namn testades. Hon var ruggigt nära på att bli en Inez. Killarna gillade dock Zoe bäst och har inga problem att uttala det, då är det värre med den äldre generationen. :)

Sen den här lilla pigga saken med sylvassa tänder, som hon använder ofta, kommit in i vårt liv har dagarna rullat på fort och jag har känt mig trött som en småbarnsförälder igen. Många turer ut på natten, torkat både det ena och andra från golven, det går åt hushållspapper som aldrig för och jag börjar bli riktigt torr om händerna.

Zoe och Pixie har funnit varandra. Till en början så mycket att Zoe försökte "sutta" på henne och Pixie sa inte emot, hon hade precis gått ur en skendräktighet och tyckte det var lite mysigt - så det fick styras upp lite. Så fort Zoe var hungrig så var hon framme, men det har gått över. Det är mycket bus dem emellan, Pixie blev ganska låg när Zelda inte var kvar, så hon njuter (för det mesta) av sällskapet och lekkamraten (med de små stickvapnen i munnen). Det är inte lätt att fånga dem på bild när de är i sitt esse...

...men när de sover tätt tillsammans hinner man med...

Vi har hunnit med lite socialisering på klubben, träffat träningskompisarnas hundar, varit i Albäcksskogen (-dungen) och klättrat på stockar och stubbar och så träffade vi ett stort sällskap lapphundar på rasträff...

...på stranden där vinden fladdrade i öronen, vattnet var en aningens skrämmande, men oj vad häftigt att springa i sanden och på stigarna...

...och i stan och bekantat oss med fåglar, statyer och allt annat som hör stan till...

...hon är, trots sina pirayatänder, högt älskad av pojkarna...

...sen har vi varit på Lomma BK för att kolla av läget, där blev det lek och lite träning...

...så någon dag senare slog fröken svart till i lydnadsklass 1 på Lomma BK och förvånade sin matte med att kamma hem ett första pris och en 3e placering på 189,5 poäng...

Platsliggning 10

Tandvisning 10

Linförighet 8,5 (oläsligt, men kan stå ngt otakt på protokollet)

Läggande 9

Inkallning 10

Ställande 9,5

Apportering 7 (tappar)

Hopp över hinder 10

Helhet 10

Jag är supernöjd med Pixie, men jag är även väldigt nöjd med mig själv som lyckades tygla alla fjärilar och intala mig att detta gör vi för träning och för att ha kul. Jag blev inte nervös, var avslappnad och hade kul! Pixie blev lite tveksam när inte belöningarna kom, men lyckades trots det hålla ihop hyfsat bra. Apporten tog hon, tappade, tog om när jag sa apport och satt sen kvar. Vi måste träna med blöt apport, dvs en som någon annan precis haft i munnen.

Vi var med på en klubbtävling i början av september och nu hittar jag inte protokollet, men har för mig att vi skrapade ihop 182,5 p eller något liknande och känslan var ok. Idag var det dags för klubbtävling igen och då kom "slokfia" fram (ingen kan sloka som hon), hon var inte med mig riktigt, satte sig sakta och snett, var superseg på läggandet under gång och det kändes inte bra, men hon genomförde allt. Det blev vinst på 174 poäng, men känslan var som sagt inget bra.

Platsliggning 10

Tandvisning 10

Linförighet 7 (tapp i position, snett sitt, dk)

Läggande 7 (sakta ner, dk)

Inkallning 9 (snett sitt)

Ställande 10

Apportering 10 (nu hade jag startnr 1 ifall det kan ha gjort det lättare)

Hopp över hinder 8 (tvekan (måste ha varit ingången))

Helhet 9

Det var dimmigt, mörkt och blött i gräset, vet inte ifall det påverkar henne. Körde lite efter att tävlingen var slut för att se ifall det kunde vara tävlingssituationen som påverkade henne, men nix. Fick igång henne lite på fria följet, men hon ville inte lägga sig helt ner och hon brukar slänga sig ner, hmm. Får väl klura lite och träna på blöta underlag, för sånt ska inte ha någon betydelse.

Just nu sussar båda sött, så det är väl dags för mig att knoppa in med så att jag orkar med 1-2 kissturer i trädgården i natt. :)

Ha det fint och klappa om er lurviga!

/Charlotte