skarin

Senaste inläggen

Av Charlotte - 20 maj 2011 00:40

...är det dags att krypa till kojs så här dags, men det var ett tag sen jag fick kollat min hotmail-adress och fixat lite annat med/på datorn - så varför inte ett inlägg här med.


Min icke-apporterande Pixie apporterar faktiskt nu!! Vi har jobbat stenhårt med att plocka upp/hämta-övningar med alla möjliga föremål och nu plockar hon upp apporten och kan tom sitta med den. Funkar även med riktiga klass 1-apporteringar, både med trä- och metallapporten. Tjohoo - det var en stor sten som föll från mattes hjärta när det började funka. Sen håller hon inte så hårt/fast i den som jag egentligen vill, men det kan vi nog jobba på.


I tisdags var Pixie och jag på klass-1-träningskväll hos Åsa Emanuelsson. Vi har inte tränat så mycket sedan vinterns ridhusträning, bortsett från slalom och nerfarter/kontaktfält, och det märktes. Pixie var aningen för grön för träningskvällen, men jag fick provat på och sett flera Jaakosvängar. Fick med mig några bra tips, men får se ifall det är lönt för oss att åka dit en gång till i maj.


Igår träffade jag Linda på BKn för att få lite tips på hur jag ska träna vidare med Pixie i lydnaden. Linda och jag tränade en del ihop när Zelda och Foppa var unga och de har ju haft en annan karriärsväg än vi kan man väl lugnt säga. ;) Både Foppa och hennes nya golden Lidas tävlar elitklass och siktar högt.


Just nu ska jag fokusera på vändningar på stället, stegförflyttningar, inte vara så förbaskat seriös och allvarlig, Pixie behöver bus och peppning, jobba med att få bra, fast grepp om apporten, rutan, vittringen och en massa annat givetvis. Nu ska bara tiden räcka till och att kritiska ögon granskar oss. Stort tack till Linda som tog sig tid!!

Oturligt nog kände jag mig lite halvhängig och inte helt på topp efter att jag på eftermiddagen varit på kirurgen och fått ett upphöjt födelsemärke borttaget i hårbotten. Jag som är så mesig överlevde, men det var knappt! ;) Det gjorde givetvis inte så ont, men kändes och framförallt hördes. Brrr...


MH är bokat i slutet av maj och HD-röntgen i juni - säger som de andra i samma situation - det är nervöst!


Zelda och jag har varit i Hässleholm och tävlat agility. H3an gick hon hyfsat fint, rev ett långhopp och fick 0,65 i tidsfel (tror jag). Hoppades så klart mycket på A2an, när hon fått jobba av sig i ett lopp, men det blev total ankskit. En rolig och utmanande bana och hon missar en tunnelingång som nr 4, sen gick det inte att köra vidare. Det händer ibland, blir något fel så kommer vi ur rytmen och inget funkar, inte ens att ta ett hinder som står framför, så vi gick av banan och jag belönade inte ens (vilket jag alltid brukar göra, men nu var hon faktiskt inte värd det för fem öre). Vi har en A2a i Höör på lördag em och en i Lund på söndag fm - kan inte den där sista pinnen sitta så att vi kan slippa dessa tävlingar med bara en klass som vi får tävla i?!


Eventuellt hinner vi köra ett genrep med laget inför SM som väntar i Stockholm 18-19 juni.


Förresten så har min uppfödare två härliga hundar till omplacering. Pixies kullbror Bliss på dryga året och Cindy en 4-årig tik. Fundera på ifall du själv letar arbetsvillig hund eller känner någon som kan ge ett varaktigt och bra hem till en omplaceringshund. Se mer på Paulas hemsida: www.lotis.se.


Sleep tight friends!

Av Charlotte - 8 maj 2011 01:17

...dagar med lika många kalas för att fira att vår minsting har fyllt fyra år! Kalasen i sig har varit trevliga och roliga, men allt förberedande tar lite på krafterna. I torsdags, på självaste födelsedagen, kom den närmsta släkten, igår en liten del av de som inte kunde i torsdags och idag så har här varit 8 st 3-4-åringar på kalas. De roade sig så kungligt själv att jag inte tog till några av de planerade lekarna - förutom "sätta-hjulen-på-bilen" och leta godispåsar.


Veckan har varit intensiv - så intensiv att jag tom glömde av ett föräldramöte i onsdags - hur är det möjligt?!?


Så kort och gott kan vi väl samtidigt konstatera att hundarnas vecka har varit ganska tråkig. Vi har dagligen kört lite "föremålsplock/hämtning" för att underlätta apporteringen och uppletandet, men det har varit allt. Men så fort kalaset var slut så packades de tre hundarna (svärföräldrarnas cavalier bor här just nu) in i bilen och vi körde till skogen utanför Svedala för att promenera och spåra. Jag la spår till de två stora och sen gick vi en härlig promenad. Skogen är så otroligt vacker på våren, inte en kotte mötte jag (jo kottar, men inte människor) och fåglarna sjöng vackert. Promenaden förgylldes med "gömma-godbitar-i-trädstammar/stubbar" och hundarna uppskattade denna aktivitet, särskilt Smilla - hon har nog aldrig gjort något roligare.


Därefter var det dags för spåren. Zelda fick ett direkt-påsläpp och hennes spår slingrade sig både i bokskog och tät granskog, över trädstammar och ris. Hon missade en pinne (första - vilket är ganska vanligt då hon är för ivrig i början), men kom i "mål" med 2 korta pinnar, en snusdosa som jag tappat när jag la spåret och slutet och var mkt nöjd. Det är fortfarande fullt av vitsipps-grönt och inte helt lätt att se pinnarna med blotta ögat.


Pixie fick ett spår-upptag och jag var slarvig och markerade inte riktigt var det gick. Jag tyckte hon gick på spåret, men det var troligtvis ett djurspår, efter en del snurrande hittade vi rätt, men missade den första spårpinnen. När hon väl var på så gick hon noggrant och hon letar frenetiskt efter pinnarna när hon väl får in doften av dem. Hon slänger sig ner i ett ligg & nosduttar dem fint och hon fick köra några lyfta upp = godis-övningar vid varje föremål. Pixie hittade två korta pinnar, en bit av ett läderskärp och slutet. Nästa gång så ska jag markera spåret för att se hur noggrann hon är.


Det var extremt mycket pollen i skogen. Ute i spåret bara det dammade om oss och hundarna blev alldeles gröna/dammiga på ben och nos. Pixies nos blev rejält irriterad och hon fnös ljudligt. Mina skors ovandel är av mesh-nät och när jag tog av dem var mina svarta strumpor alldeles grön/gråa av pollen.


Smilla fick följa med mig ut i Pixies spår för att hitta den borttappade pinnen och bitvis så verkade hon spåra - första gången trots hon är 6 år. :) Insåg ganska snabbt att det är betydligt jobbigare för en hund med så pass korta ben som en cavalier har att ta sig fram i skogen. Bara vitsippehavet var ju nästan lika högt som henne, sen alla pinnar, stockar och ris. Hon tyckte det var kul, men jobbigt. Så hon snarkar ännu ljudligare i natt än vad hon gör i vanliga fall.


När jag kom hem och släppte ut hundarna ur bilen ser jag att det ligger ca 10 fästingar på fällen i bilen - vad göra - försöka mosa. Hur gör ni andra när ni har varit ute i skog och mark och man vet att hundarna kryllar av fästingar?? Jag vill helst inte ha in dem och än mindre ha dem i min trädgård. Mina två har fästinghalsband, men Smilla är "oskyddad" - alla får ändå med sig fästingar från skogen. Gillar inte de små monsterdjuren!


Imorgon blir det golf för Mickes del, så vi får väl se vad som kan hända för vår del. Kanske en sväng till klubben för visning av Arraks kollektion?! 


Ha en fortsatt fin helg!


Av Charlotte - 25 april 2011 22:08

...med påskledigheten!!


Den inleddes i fredags med en massa trädgårdsfixande och till kl 15 var jag på plats i Skurup då det var dags för HoÖL och Ho3L i Nils Holgerssons hallen. Resultaten hann inte komma upp i hallen innan jag stack vid 19-tiden och jag har inte helt koll på vad vi fick för fel, de är inte ute på SBKTävling än.


I HoÖL fick vi en antydan till tjuvstart, en vägran på hinder 5 och en rivning av mitt-hinder i staketet.


I Ho3L tyckte jag hon gick jättefint - hon gick tyvärr ut en pinne för tidigt i slalomen och jag fick ta om de sista för att få ut henne rätt.


I någon av dessa klasser kan hon ha sprungit under ett hinder - någon i publiken påpekade det dagen efter, men det märkte inte jag.


Efter tävlingen blev det lite familjemys hos mina föräldrar.


Lördagen började TIDIGT med banvandring kl 7.10 (som jag nästan missade trots att jag var i tid för att de drog igång tidigare än utsatt tid på schemat, men jag hann springa två snabba varv innan vi blev utkörda), så med startnummer 1 så hade vi gjort vår första start redan kl 7.15. I Ag2L kändes det som alla kontaktfält satt, vi fick dock åtminstone 2 rivningar och en vägran uppe i högra hörnet efter att jag på hindret innan hållt in henne hårt, så blev hon frågande på nästa och stannade. Här har jag sett resultatlistan och det blev 20 fel på 41,2 sek (16 av 34 startande) - så Ag2-pinne blev det inte mao.


Nästa klass var AgÖL och där tyckte jag hon gick bra, vad jag vet så fick hon 5 fel på gungan för att hon hoppade av den när den var 10-20 cm över marken, hon var nere på kontaktfältet, men gungan var inte i marken när hon lämnade. Tror att det var här hon fick 9,58 fel och 37,58 sek (5 fel på gunga, och 4,58 fel för långsammare än vinnande hund) (26a av 99 startande).


Sista klassen för dagen blev HoÖL och det var en trevlig bana att avsluta med och jag tror att vi gick i mål med 0 hinderfel, men så får vi plussa på antalet sekunder som vi var långsammare än vinnande hund. 


Alla banorna var roliga med en del utmaningar. Det härliga var att vi faktiskt fick ihop ett bra samarbete, i vanliga fall så är hon tokgalen på första tävlingen för säsongen (och andra med för den delen) och när den dessutom är inomhus. Jag förväntade mig i princip tjuvstarter och diskningar, men det blev något bättre än så än om vi är flera mil från att vara med och fightas i toppen. Jag förundrades av alla blixtrande snabba hundar och förare och inser att det är svårt för mig att någonsin prestera som vissa gör. Jag är inte så snabb i tanke och rörelse, är inte lika bra hundtränare och har en hund på 9+ år, som är lite smårultig om magen - men hon gav mig ett par fina härliga lopp i helgen.

 


Tack till Oxie BK och Skurups BK för ett väl genomfört arrangemang.


Jag startade aldrig i Ho3L på lördagen för att hinna hem till påskmiddagen med hela tjocka släkten. Som belöning fick Zelda massage av Emma på plats i Skurup och så inhandlades det hjorthorn.

           

 


Igår var vi en sväng vid Svaneholms Slott och gick runt sjön, syrran, jag och barnen och hade det riktigt härligt!! Pixie överraskade mig positivt genom att undersöka och hoppa upp/ut/ner på olika mystiska saker vi hittade. Zelda missbedömde sumpmarken sidan om spångarna och sjönk ner till hälften i dyn. Så det blev en ganska stinkande hemfärd och sen rakt in i duschen för hennes del - smutsen var hur svår som helst att få ur pälsen.

                           


Pixie är anmäld till MH i Lomma den 28/5, igår blev jag uppringd och tillfrågade ifall jag kunde vara med idag då de hade fått ett återbud till tollarnas MH och har väldigt många anmälda till den 28/5. Då grillning och avvinkning av systern redan var inbokat så fick jag tyvärr tacka nej. Nu håller jag tummarna att jag kommer med den 28/5, annars får vi ta det efter sommaren.


Idag har vi fixat lite hemma inför den stundande jobbveckan, grillat hos svärföräldrarna, vinkat av systern och nu ikväll tränat med träningsgruppen på måndagar.


En fantastisk påsk till ända...


Av Charlotte - 12 april 2011 11:50

...efter det som hände i söndags, framför allt när jag tänker på vad som kunde ha hänt, men som tack och lov inte hände. Några har kanske sett mitt inlägg på FB i söndags, men här kommer ett längre inlägg om det hela.


Mina och grannens barn ville följa med på promenaden med hundarna och vi gick bort mot kullarna som är på vårt område. Barnen sprang upp på den största kullen och jag sa till dem att jag bara skulle gå runt den stora kullen med hundarna och möta upp dem på andra sidan.


När jag svänger ner på gångvägen mot Kulhuset så ser jag en lös och ensam amstaff (såg ut så här) som kommer mot oss, inte i full karriär, men med raggen rest över hela ryggen och väldigt uppspänd. Kaos och panik!! Jag hade min fleecetröja i handen och började veva med den för att värja bort hunden. Mina skäller och beter sig som bara de kan göra när jag blir arg & uppjagad.


Ser en kille komma på avstånd och ber honom ta sin hund, det är inte hans, men han kommer bort för att hjälpa till. Som tur var inte hunden aggressiv, men han ville fram till mina hundar och jag gjorde allt för att få bort honom. Lyckades i allt viftande få loss Zeldas koppel och kastade det till killen som gjorde en ögla och lyckades fånga in hunden. Jag fick platsat Zelda och bundit Pixie i en stolpe, sagt till barnen att hålla sig borta.


Så otroligt skakigt och läskigt när man inte vet hur hunden man möter ska agera, nu gick det som tur var bra. Killen hade redan hunnit ringa polisen då hunden sprang lös på Kulhusets parkering när han såg den. Polisen ville att någon av oss skulle förvara hunden till hundskyddet kunde vara på plats 1,5 timme senare, de utgår tydligen från Höganäs. Killen behövde sticka och jag fick väl kläckt ur mig att kunde jag bara få hem hunden och in med den i bilburen så kunde den sitta där till de hämtade den.


Fick be Isak försöka hålla Pixie som bara drog och ville bort till mig, fick säga till Zelda och barnen att hålla sig på avstånd och så började vi gå hem. Fick kallat på "grannfrun" och bett henne ha mina hundar och barnen, medan jag gick över på framsidan till bilen. Han var stark som en oxe och när vi gick genom garaget fick jag knappt ut honom därifrån igen. Väl vid bilen så hoppade han naturligtvis inte frivilligt in i bilen och då kände jag mig ganska uppgiven. Jag lockade med hundgodis, men han tog inte en bit.


Fick kallat på en annan granne och be henne hämta lite kött, men han var knappt intresserad av skinka. Då ringde jag polisen igen och sa att jag kan inte ha en okänd amstaff när jag är själv hemma med två barn och har två egna hundar och hundskrället tvärvägrar hoppa in i buren (jag var tveksam till att lyfta upp honom). De kunde inte göra så mycket, skulle koppla om till hundskyddet igen för att höra hur långt de hade kommit - varför kunde de inte skicka en patrullbil var min fråga.


Ser då att mina farbröder och en kusin kommer och hälsar på och visste att de hade sin hanhund med sig och var osäker på hur båda skulle reagera. Då hade jag tur för han satte framtassarna på stötfångaren för att sniffa efter skinkan i bilen och då passade jag på att knuffa in baken och smälla igen grinden.


Väntade fortfarande på att polisen skulle koppla tillbaka samtalet till mig och försökte samla tankarna. När jag står där och väntar så dyker det upp en tjej och frågar ifall jag har hennes hund. Hon var på Kulhuset med sina barn och hade hunden i bur i bilen med bakluckan öppen, han hade fått upp låset och gett sig iväg. Men han var bara 7 månader och absolut inte aggressiv - nämen tjena - hur skulle jag veta det och vad hon än säger så såg han inte alls vänlig ut när han kom fram som en liten pansarvagn. Jag talade om för henne att han håller på att bli könsmogen och ifall jag mött henne med en hanhund är jag inte säker på att utgången varit samma. Hon sa inte ens tack, utan tog bara av kopplet och skulle bära honom tillbaka till Kulhuset. Hon orkade väl 10-15 meter sen var han för tung. Hennes gubbe mötte upp henne och sen dess har jag inte sett honom - och hoppas slippa göra det framöver med. Hoppas och tror att han är hemmahörande i Höllviken.


Vad hade kunnat hända ifall barnen hade kommit springande från kullarna, ifall en katt, mindre hund eller annat rört sig framför honom.


Jag vet - jag är dömande - men jag tror inte att ägaren har en aning om vad hon har i kopplet. Han kanske är snäll och go hemma, men vet hon vad som kan hända när han hamnar i trassliga situationer?! Sociala mot människor, men inte alltid lika sociala med andra hundar, särskilt inte främmande hundar.


Jag var skakig och helt slut resten av dagen! Har svårt att släppa vad som skulle kunna ha hänt... Så på kort tid har vi haft två mindre bra hundmöten och Pixie är väldigt misstänksam mot hundar vi möter, inte kul!


Om man bortser från det så gick vi en halvdagskurs för Emelie den 2 april och jobbade med slalom (ingångar och tänka själv), samt med gungan. Givande!


Nu kommer förhoppningsvis tävlingsgruppen igång ikväll och jag hoppas kunna träna lydnad på onsdagar. Kalendern är äckligt fullsmockad med fotbollsträningar 2 ggr i veckan, simningar och allt annnat som händer, så det är så svårt att få till bra träningar med andra. Vi kör kortare pass hemma, men vi vill ha mer! Har slängt iväg en förfrågan till en bekant lydnadsmänniska och hoppas på att hon har tid för oss då och då.


Winett har lovat att hjälpa mig med att bli klok på den här icke-apporterande och icke-uppletande hunden, kan förhoppningsvis hinna med det samma helg som jag tävlar agility i Falkenberg. Tack för pep talket Winett!! Ska sätta mig med Nosarbete - En bok om spår & uppletande ikväll för att se ifall jag kan hitta sätt att lära in uppletandet, som passar Pixie. Mina andra hundar har från första stund älskat uppletande, men se så är det inte med Pixie, hon fokuserar på fel saker.


Ikväll ska Zelda få "njuta" av massage hos Emma i Hörby.


Imorse var jag på vårdcentralen för att att få olika födelsemärke undersökte och vid bokningen förstod jag det som att åtminstone ett skulle tas på plats. Så jag var lite ofokuserad imorse och inte särskilt sugen på frukost. Väl där så blev det bara undersökning och beslut om att två ska tas bort av kirurg på sjukhuset, så nu blir det till att vänta på remiss dit och ytterligare en orolig morgon när det väl är dags. Gillar inte tanken på att få spruta, att de ska skära och sy i hårbotten  (och på skinkan).


Nu är lunchen snart slut - dags att återgå till viktigare saker! :)

Av Charlotte - 30 mars 2011 20:15

...din i---t!! Den där hemska skrikande människan har gjort entré igen, sist var det någon dag efter nyårsafton när en clever granne satte igång att skjuta raketer under min kvällspromenad. Idag var det en man, med en något otrevlig blandrastik, som fick ta del av mitt högljudda gapande, ilskna ögon och yviga kroppsspråk.


Pojkarna ville se Eric Saade på Valen i Trelleborg och eftersom jag inte hann hem från Helsingborg i tid åkte de utan mig, då tänkte jag passa på att motionera. Det där träningsprogrammet jag skrev ut i lördagsnatt efter en kväll med mycket gott/fett/sött att äta kändes tom lite lockande. Vecka 1 dag 1 -> lätt jogg i 12 minuter, det borde ju vem som helst klara, tom jag och mina hundar. Vi klarade en uppvärmande rask promenad och 12 minuters lätt jogg (timern på telefonen hördes inte så jag joggade lite längre än behövligt denna första dag) och på vägen hem ser jag då mannen med en medelstor hund i koppel, han ser orolig ut redan på håll. Jag kortar Pixies koppel och säger till Zelda, som gick lös, att gå fot. Han säger till sin hund att sitta och när vi är 2 meter framför far hunden fram och sätter efter Zelda. Mannen har flexikoppel på sin hund (det såg jag inte) och han har sagt åt den att sitta, men håller inte in knappen. GRRRRR!! Den far efter Zelda ut på vägen och nafsar efter hennes rumpa. Gissa om denna Svensson blir glad. Jag skulle bara samlat ihop mig och gått, men se det går inte riktigt när adrenalinet pumpar, Pixie skäller som en tok och Zelda försöker komma undan. Mannen har svårt att veva in sin hund och står mest och tittar, suck!!! När han, efter många om och men, fiskat in den så får han sig en läxa av en tokig 35+-are som gapar, viftar och är allmänt tokig. - Kan du inte hantera ett flexikoppel ska du inte ha något, jag vill aldrig se dig med ett flexikoppel igen, sätt hunden ner, händer detta igen så anmäler jag dig osv... Vid detta laget satt hunden faktiskt kvar vid hans sida - MED KNAPPEN INTRYCKT - och delar av flexit virat runt hans hand...och vi kunde fortsätta vår promenad hem. Jag fick en ursäkt och det är jag tacksam för (den var jag nästan inte värd). :)


Så ifall mina hundar hatar fyrverkerier och främmande män med hundar så har ni förklaringen i deras matte...


Tjingeling!

Av Charlotte - 22 mars 2011 22:45

...att fånga på bild. Många suddiga foto eller enbart med en svans, tass eller öra på. Här är några som togs dagen innan vi åkte till fjällen, vi var i Albäckskogen i Trelleborg (borde inte få klassas som skog utan dunge) och promerade, lekte på naturlekplatsen, byggde "pinnkoja" och jag passade på att köra lite uppletande.

       

Skickar en tanke till vänner som just nu antingen har förlorat hundar eller fått väldigt tuffa besked! Kramar till er!

Av Charlotte - 21 mars 2011 22:50

...för hur ofta den här bloggen uppdateras...


Några minuter över denna kväll, efter att (som vanligt) ha slumrat till vid läggningen av barnen. Tiden går så gräsligt fort, hinner inte riktigt med i svängarna. Vi njöt av en härlig (om än blåsig) vecka i Lindvallen med goa vänner. Kul att tillsammans med familj och vänner få njuta av snö, skidåkning, härliga vidder, Experiumbad , god mat och trevligt sällskap. Hundarna fick spendera en vecka på pensionat Svensson (första dagen på pensionat gammel-Skarin).  En daglig strandpromenad låg på schemat, men utöver det var det mest lata dagar. Jag har fått höra att den där svarta är en odåga att gå ut med då hon skäller på allt, fåglar, människor, hundar osv. Så vi har nog ett och annat att jobba med framöver.


Camilla önskade uppdateringar från Trolla-kullen och då fick vi höra att Pixies bror Demo har debuterat i lydnadsettan, med första pris som resultat!! Stort grattis Ida, bra jobbat!! Det ger oss lite lite prestationsångest, vid den här åldern hade även Zelda debuterat och var så gott som klar för start i agilityn. Nu är det bara till att inse att jag är småbarnsmorsa, pendlar ca 2,5 h om dagen till jobb och får mao inte så mycket tid över till hundträningen som önskat. Att jag är småbarnsmorsa kan jag inte ändra på, pendlingen önskar jag att jag hade kunde ändra på. Dessutom så upplever jag den svarta som mer flamsig och omogen än vad Zelda var vid samma ålder - man ska inte jämföra, men det är svårt.


Än om vi är långt ifrån redo så måste man få ha mål och våra mål är att debutera i agilityn i höst och helst dessförinnan i lydnaden och appellen, men det kan också bli tvärtom eller kanske inte alls. ;)


 Bortsett från att min tid inte är obegränsad så har vi det lite kämpigt med apporten och föremål över lag. Apporten kan jag hålla framför henne och hon griper den, men hon griper väldigt löst och efter att hon tappat apporten inne på köksgolvet en gång, så klev vi tillbaka många steg. :(

När vi kör uppletande så sticker hon iväg som en pil och letar intensivt, plockar upp föremålet, kommer in mot mig, men släpper föremålet några meter innan. Så där har jag också en hel del att jobba på. Bortser vi från föremålsbiten så är hon ganska stabil, hon är inte lika intensiv och otålig som Zelda, klarar av att stå kvar och ligga stilla. Hon tänker lite mer än hon agerar, Zelda agerar och tänker sen. Så för oss gäller det att träna vidare med andra ord och inte bara träna hemma och i området, utan med störning och kritiska ögon.


Träningskompisen Lotta får allt hålla sig borta när vi tränar annars finns det risk att hon tar en avstickare och ska pussa Lotta (eller hennes hundar) på näsan. Efter att vi har kört motivationsbudföring ett par gånger så är det nästan ännu mer omöligt . :)


I lördags var Zelda anmäld till H3 på Malmö Int, men en hektiskt vecka och mkt att fixa i helgen gjorde att jag stängde av klockan när den ringde kl 6 och beslutade mig för att skippa parkeringsstrul, veterinärinsläpp och kämpa med en övergasad hund i en klass. Nu skjuts säsongsdebuten upp lite, men vad gör det?!


Ha det!!


Av Charlotte - 22 februari 2011 20:45

Igår ringde veterinären och de hade fått tillbaka provsvaren för biopsierna från Pixies tassar och det visade sig vara papillom, dvs vårtor, som troligtvis orsakas av virus och går mao inte att behandla. (Enligt NE godartad tumör). De ska läka bort av sig själv, men man kan hjälpa till genom att smörja med mjukgörande salva.


På frågan ifall det kommer igen och är kroniskt så var svaret att det är som för människor, vissa har mer problem och får det mer återkommande. Inget svar jag blev så glad över, men, men, som någon sa: - Det kunde ha varit värre!


Har googlat lite, men hittar inte så mycket med papillom och hund (får en massa träffar på papillon, men de kan väl inte räknas som vårtor?! :) )


Vi har inte haft vårtor själv, så vad jag kan utläsa från diverse human sidor så är det framförallt barn i skolåldern som drabbas och att i vuxen ålder avtar frekvensen. Undrar om motsvarande gäller för hundar, att det är främst unga hundar som drabbas?!


Ja, ja, är det någon som har erfarenhet av papillom/vårtor på hund så hör gärna av er.

Skapa flashcards