skarin

Senaste inläggen

Av Charlotte - 6 november 2011 14:32

...moln att sväva på idag. Efter tävlingen i Lomma så svävade jag på små rosa moln över att Pixie gjorde så bra ifrån sig. Idag efter att ha tävlat i Svedala är molnen en aning mer grå och jag känner mig inte riktigt svävande. :(


Det är detta som är charmen med att träna/tävla med hundar säger vissa - jo tack - jag vet att de inte är några maskiner, men det är tråkigt när de slokar och inte visar glädje. Hellre en viftande svans, härlig attityd och något nollat moment, än ett slokigt, släpigt genomförande på alla momenten.


Vi klarade precis ett första pris på 163,5 poäng, en 6e placering, och det borde jag kanske vara glad för, men det känns inget vidare just nu. Har svårt att säga om hon är dåligt tränad (vilket är fullt möjligt), hormoner, omognad, förändringar i flocken, ny tävlingsplats, kommendering, närgående tävlingsledare eller vad det är - hade jag vetat hade det varit lättare, men många saker hänger säkert ihop med träningen och går förhoppningsvis att få bukt på.


Poängen:

Platsliggning: 10 p

Tandvisning: 10 p

Linförighet: 7 p (släpar, tappar position, sitt snett)

Läggande: 6,5 p (dåligt framförande, dk sättande)

Inkallning: 9,5 p

Ställande: 7 p (dk vid framförandet, släpar)

Apportering: 9 p

Hopp över hinder: 8 p (sned xxx, tempo)

Helhet: 8 p

Totalt: 163,5 p


Linförigheten var seg, fick inte med henne i starten varken vid läggandet eller ställandet... Hon var lika "skum" som sist på klubbtävlingen. Då trodde jag det var mörkret och blötan i gräset...


Så, jag bryter ihop och så får vi se när (inte om) vi kommer igen. Vi är anmälda till en klass 1 till i höst/vinter, men vi får se när den närmar sig ifall det blir start eller inte.

ANNONS
Av Charlotte - 2 november 2011 22:11

...att få tid för ett inlägg. Jag har haft massor av inlägg i huvudet men sen har de inte kommit längre pga för lite vakentid hemma då inte barn, hundar eller annat kräver min fulla uppmärksamhet.


Zeldas fina uppfödare gav mig möjlighet att få en tikvalp från Smitas kull som var 4 veckor när Zelda fick avlivas. Jag blev väldigt glad för erbjudandet, men tackade inte ja rakt av. Jag velade och funderade, grubblade på egen kammare och tillsammans med andra, skrev lista med för- och nackdelar, men kom efter några dagar fram till att jag gärna ville ha en tikvalp (trots att det var hastigt och att Pixie bara är 20 månader). Det fanns en röd trefärgad och en blue merle med tan att välja mellan och ni som känner mig vet att jag är VÄLDIGT svag för röda - så det blev den röda. Kullen verkade väldigt jämn, och tikarna lika varandra till sättet.


Det är en spännande kull efter Smita, som jag gillar skarpt, och Cisco, som är Zeldas kullbror. Många av valparna har hamnat hos folk som redan har hund från Lena & Stig - kul! Zelda är faster till båda, genom kullbrorsan Cisco till Zoe och genom halvbrorsan Triss till Pixie. Så släkt är de på något vis...


Den 14 oktober körde jag, i sällskap av pappa och Pixie, upp till Eskilstuna för att hämta hem henne - Windedos Kahlua.

   


Resan hem började lugnt, inte konstigt med tanke på allt röj med syskonen innan avfärd. Men när hon sovit klart och varit av och kissat så vill hon allt annat än att sitta stilla i pappas knä. Efter ytterligare en kisspaus fick hon dela bur med Pixie och det gick fint - lugnt och tyst resten av vägen. Jag var allmänt färdig som människa efter att ha kramat ratten i 120 mil inom loppet av 15 timmar.


Jag hade redan innan funderat på att kalla henne Zoe. Dels för att jag alltid gillat det, dels för att det känns som att Zoe är en form av "hyllning" till Zelda (en röd lite mini-Zelda från Windedos) och dels för att Zoe betyder liv. När hon väl satt i min famn var det inte lika självklart och olika namn testades. Hon var ruggigt nära på att bli en Inez. Killarna gillade dock Zoe bäst och har inga problem att uttala det, då är det värre med den äldre generationen. :)


       


Sen den här lilla pigga saken med sylvassa tänder, som hon använder ofta, kommit in i vårt liv har dagarna rullat på fort och jag har känt mig trött som en småbarnsförälder igen. Många turer ut på natten, torkat både det ena och andra från golven, det går åt hushållspapper som aldrig för och jag börjar bli riktigt torr om händerna.


Zoe och Pixie har funnit varandra. Till en början så mycket att Zoe försökte "sutta" på henne och Pixie sa inte emot, hon hade precis gått ur en skendräktighet och tyckte det var lite mysigt - så det fick styras upp lite. Så fort Zoe var hungrig så var hon framme, men det har gått över. Det är mycket bus dem emellan, Pixie blev ganska låg när Zelda inte var kvar, så hon njuter (för det mesta) av sällskapet och lekkamraten (med de små stickvapnen i munnen). Det är inte lätt att fånga dem på bild när de är i sitt esse...

        


...men när de sover tätt tillsammans hinner man med...

       


Vi har hunnit med lite socialisering på klubben, träffat träningskompisarnas hundar, varit i Albäcksskogen (-dungen) och klättrat på stockar och stubbar och så träffade vi ett stort sällskap lapphundar på rasträff...

 

  

...på stranden där vinden fladdrade i öronen, vattnet var en aningens skrämmande, men oj vad häftigt att springa i sanden och på stigarna...

         


...och i stan och bekantat oss med fåglar, statyer och allt annat som hör stan till...

     


...hon är, trots sina pirayatänder, högt älskad av pojkarna...

   


...sen har vi varit på Lomma BK för att kolla av läget, där blev det lek och lite träning...

   


...så någon dag senare slog fröken svart till i lydnadsklass 1 på Lomma BK och förvånade sin matte med att kamma hem ett första pris och en 3e placering på 189,5 poäng...

 

Platsliggning 10

Tandvisning 10

Linförighet 8,5 (oläsligt, men kan stå ngt otakt på protokollet)

Läggande 9

Inkallning 10

Ställande 9,5

Apportering 7 (tappar)

Hopp över hinder 10

Helhet 10


Jag är supernöjd med Pixie, men jag är även väldigt nöjd med mig själv som lyckades tygla alla fjärilar och intala mig att detta gör vi för träning och för att ha kul. Jag blev inte nervös, var avslappnad och hade kul! Pixie blev lite tveksam när inte belöningarna kom, men lyckades trots det hålla ihop hyfsat bra. Apporten tog hon, tappade, tog om när jag sa apport och satt sen kvar. Vi måste träna med blöt apport, dvs en som någon annan precis haft i munnen.


Vi var med på en klubbtävling i början av september och nu hittar jag inte protokollet, men har för mig att vi skrapade ihop 182,5 p eller något liknande och känslan var ok. Idag var det dags för klubbtävling igen och då kom "slokfia" fram (ingen kan sloka som hon), hon var inte med mig riktigt, satte sig sakta och snett, var superseg på läggandet under gång och det kändes inte bra, men hon genomförde allt. Det blev vinst på 174 poäng, men känslan var som sagt inget bra.

Platsliggning 10

Tandvisning 10

Linförighet 7 (tapp i position, snett sitt, dk)

Läggande 7 (sakta ner, dk)

Inkallning 9 (snett sitt)

Ställande 10

Apportering 10 (nu hade jag startnr 1 ifall det kan ha gjort det lättare)

Hopp över hinder 8 (tvekan (måste ha varit ingången))

Helhet 9

Det var dimmigt, mörkt och blött i gräset, vet inte ifall det påverkar henne. Körde lite efter att tävlingen var slut för att se ifall det kunde vara tävlingssituationen som påverkade henne, men nix. Fick igång henne lite på fria följet, men hon ville inte lägga sig helt ner och hon brukar slänga sig ner, hmm. Får väl klura lite och träna på blöta underlag, för sånt ska inte ha någon betydelse.


Just nu sussar båda sött, så det är väl dags för mig att knoppa in med så att jag orkar med 1-2 kissturer i trädgården i natt. :)


Ha det fint och klappa om er lurviga!

/Charlotte 



ANNONS
Av Charlotte - 12 oktober 2011 21:42

...för alla varma ord, tankar och kramar som jag har fått de senaste veckorna. Imorgon är det 1 månad sedan och det känns både avlägset och som det hände igår. Bortsett från det så måste vardagen tuffa på och det har den gjort.


Pixie och jag har hunnit med några äventyr. Vi har varit på tre officiella agilitytävlingar sen i somras:


Debut i Hässleholm i augusti och det gick hyfsat med tanke på hur lite hela banor vi har kört. Fick slalomfel i första hoppklassen och då körde jag vidare och resten gick ok. I andra hoppklassen (startade bara i hoppklasserna) så fick vi något missförstånd och så drog hon mot belöningslådan på upploppet, utan att ta hinderna, så det blev disk där med. ;)


Sen var vi i Åhus i september och där ville hon verkligen inte alls, sprang mer sidan om hinder än hoppade över och allt kändes bara märkligt. Jag tror kanske det kan hänga ihop med allt som hänt och en skendräktighet. Jag var ganska uppgiven hur som helst.


Första helgen i oktober var vi i Skurup och avslutade den korta tävlingssäsongen och det gick hyfsat och hon hade mycket bättre attityd och glädje. I hoppklassen hittade hon sin favvis Lotta uppe i ena hörnet och kom av sig lite till slalom, annars gick hon fint. I agilityklassen var det lite slarvigt på något kontaktfält och ett missat hinder tror jag, men det var en vinst att hon inte bara slokade ihop och inte ville.


Utöver detta var det Agilityfyrkanten hemma på TBK förra helgen och det gick bra! Hon hade bra attityd och bjöd på hinderna, sprang ner fint på balansbommen och gjorde sitt beteende, jag var lite på efterkälke och när jag sa ok så drog hon inte vidare mot tunnel utan gick upp på bommen igen, så det blev disk, men jag är väldigt nöjd.


Den här fröken är inte helt lätt att träna, hon är känslig, inte så uthållig och lite svår att motivera, men jag hoppas hitta rätt knappar att trycka på. Det är få hundar jag har haft under mina dryga 10 år som agilityinstruktör, som inte har velat köra agility, ett tag var jag rädd för att jag fått en sådan själv. Nu tar vi en mikropaus från agilityn och kör igång inomhus i oktober/november en kväll i veckan.


TBK arrangerade sin första rallylydnadstävling i september och veckan innan så sa Bodil –Ska inte du vara med? Klart du kan? Och tanken taggade mig, hem och kollade youtube för att få ett hum om momenten och sen träna så smått. Onsdagen innan gick vi vår första bana. Tävlingen gick så där, vi hade mest tränat med mycket belöning och hon slokade lite när ingen belöning kom, plus att jag inte hade hundra koll på hur momenten skulle utföras. Vi fick i alla fall ihop till godkänt med 89 poäng.


Nu blir det lite lydnadsfokus framöver för att se ifall vi kan komma vidare, kombinerat med lite spår. Vi har spårat ett par gånger på sistone och hon gillar det men det går inte alltid så fort. Hon är noggrann och hittar pinnarna, så vi får se hur långt vi kommer. Vi har mer att jobba på när det gäller framförgåendet oavsett.


Håller tummar för fint hundaktiveringsväder framöver!  

Av Charlotte - 19 september 2011 22:11

...som man tänkt sig! Har haft en hektisk sommar och inte bloggat något sen i juni, massor av blogginlägg har funnits i mitt huvud, men inte tiden att sitta framför datorn. När jag väl fick tiden tänkte jag skriva om allt kul som hänt i sommar med hundarna, tävlingar, läger, tävlingsdebut och andra aktiviteter...men nu blir det inte så.


Istället handlar dagens inlägg om min fina Zelda som ALLDELES för tidigt och snabbt lämnade oss.


Från att utåt verkat "helt ok" så blev hon akut sjuk på en dag med hög feber och riktigt kass allmäntillstånd, ringde Gylle som inte kunde ta emot och de hänvisade mig till Lundabygdens djursjukhus på jourtid. Väl där blev det provtagning och röntgen och sen fick hon skrivas in. Ev. förtätning i buken och febern låg kvar på 41.1. Ett levervärde var inte bra, röntgen bilderna och ultraljud visade förändringar på levern. Veterinären beskrev tre scenarier:

1. Levertumör - avlivning direkt

2. Skrumplever - ev leva kort tag

3. Kronisk leversjukdom - diet och kosttillskott


Fruktansvärt hemska dagar, jag likställer det med att ifall ett av mina barn skulle bli sjukt så skulle han tas in på sjukhus och jag inte få var med på plats och hålla handen. Jag och Pixie mådde skit, gick mest runt och gnydde båda två...


Allmäntillståndet blev lite bättre och hon skulle kunna få komma hem söndag eftermiddag på permission innan man sen öppnade buken på tisdag för att ta biopsi och titta på levern. Det var lycka att få hämta hem henne. Hon var stressad och gnällig när jag hämtade henne, men lugnade ner sig hemma. Jag tyckte hon verkade så mycket bättre, men lite lite vinglig. Hon åt med stor aptit, var med på promenaderna, rullade runt i gräset hemma, ville träna när godiset kom fram osv. Så jag blev hoppfull, det kanske bara var en kronisk leversjukdom i alla fall!! Vi hann med gos i soffan och säng, som annars är förbjudet område för hundarna här hemma.


Lämnade henne i tisdags och sköterskan gick noggrant igenom vad som skulle hända under dagen och lovade att de skulle höra av sig så fort de visste mer och det var tyvärr inget roligt besked framåt eftermiddagen.


Veterinären som öppnade henne kunde inte förstå att den hunden hon hade på operationsbordet var samma hund som hon träffat och sett blodproverna på. Hon sa att tumören var grapefruktstor och kändes vid palpering, endast en liten del av levern var inte angripen av aggressiva tumörer, hon förstod inte att Zelda kunnat leva så som hon gjort så länge. Jag fick egentligen inget val, utan det enda rätta var att avliva, men man måste ju säga det som hundägare och det var bland det värsta jag gjort. Fatta beslut om någons liv, i förtid! Det var grymt att fatta beslutet när Tea avlivades pga akut livmodersinflammation, men hon var dock 12,5 år, hade tumör i urinblåsan, hörde och såg lite dåligt.


Min fina Zelda skulle bli lika gammal som sin mamma (eller nästan åtminstone)! Fyra dagar innan hon blev inlagd tävlade vi på hemmaplan och nollade Hopp3-loppet, ofattbart. Jag pratade med en tjej som var intresserad av aussie och jag "skröt" om en frisk ras, som är pigg långt upp i åldern...inte kunde jag ana detta! Än om jag ett tag sagt att Zelda skulle pensioneras i Ag2 och aldrig komma upp i Ag3, så ville jag att hon skulle finnas kvar åtminstone några år till.


Tufft att behöva låta två ögonstenar somna in inom loppet av 20 månader!!


Nu har det gått snart en vecka och jag börjar få lite distans till det - kan bara konstatera att den fantastiska lilla hunden är enormt saknad!


Hon har en speciell plats i mitt hjärta! Vill rikta ett stort tack till Lena & Stig för detta röda yrväder!


Tillsammans har vi gjort en massa kul, tävlat lydnadsklass 1 & 2, tävlat appell och lägre, ställt ut, vallat och tävlat en massa agility. Våra största framgångar är kanske att vi har kvalat till agility SM två år med laget Kämparglöd (som lever vidare i ny tappning - lycka till vänner!). Hon var inte alltid en lätttränad hund, men så härlig och med fantastisk attityd! Alltid redo!!


Hur har jag då kunnat undgå att märka att hon hade en så pass stor tumör?! Ja, det kan man fråga sig så här i efterhand. Jag har tyckt ett tag, sen i vintras kanske, att hon rivit lite mer hinder och tvekat lite till att hoppa in i bilen. Bytte till dietfoder eftersom hon lagt på sig lite, tänkt att det kanske är förslitningar i höft/rygg. I juli bokade jag tid hos veterinären, sökte för stelhet och bad dem kolla upp höfter/rygg. Hon röntgades och inget syntes, veterinären klämde på hennes bakre del och menade att stelheten satt muskulärt. Hon tyckte pälsen var kass och jag kopplade det till dietfodert, fick J/D reduced rekommenderat av veterinären. Än om vi tagit blodprover där och då så hade det inte gått att göra något åt tumören, men jag hade inte heller behövt flänga runt på tävlingar och annat med henne...


Windedos Zelda

2002-01-26 - 2011-09-13


                                                        


Nu får jag försöka jobba vidare med den oslipade diamanten med långa svarta ben...

         

Av Charlotte - 30 juni 2011 21:06

Det låg ett efterlängtat brev i lådan idag...från SKK... A-höfterna och armbågar utan anmärkningar!! Skönt att läsa, jag trodde iofs inget annat efter att ha sett bilderna hos veterinären.
Micke jobbar natt och då är det inte så mkt hundaktiviteter, men med barnvakt i tisdagskvällen så kunde jag köra till TBK och träna med de andra träningssugna. Det blev en agilityklass 2 bana och en hoppetta. Zelda gick bra på agilitybanan och satte kontaktfälten. Hoppbanan var svängig med stora avstånd och där hade jag önskat lite mer drag på hinderna för Zeldas del.
Pixie fick körs agilitybanan uppstyckad i kortare bitar, alla hinder utom gungan funkar. Klarade 12-pinnars slalom. Körde gungande vid sidan och då klick-godis när hon trampar ner den. Det är en ganska sansad fröken att ha att göra med, mkt mer försiktig än Zelda, så hon får inte bli skrämd för gungan. Den öppna flytiga hoppbanan passade henne bra. Här fick hon lite problem med slalom, att hitta in rätt...
I helgen är det två dagars tävlande i Karlskrona som väntar. Har fortfarande inte bestämt mig för ifall jag kör upp fre eller lör. Det är banvandring redan kl 7.40, så kör jag lör så får det bli TIDIGT.
Det har varit fantastiskt sommarväder ett par dagar och jag har inte kunnat njuta av det precis...så lagom till helgen ska det bli skitväder. :(
Om allt går vägen ska jag hälsa på Tina och hennes Tillytussar, som är ca 5 veckor gamla. De bor ca en mil från tävlingsplatsen, ska bli skoj!!Nu tycker fröken svårt att det är dags för kvällsturen...

Bloppis-annons
Av Charlotte - 25 juni 2011 18:47

IKEA RUSIG – gunga, grön.

   

Att gunga utvecklar balanssinnet och hjälper hjärnan att sortera sinnesintrycken. Rekommenderas av IKEA från 18 månader. Sitshöjd: 28 cm. Läs mer på: http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/00131628.

Pris 80 kr.

---


BABYBJÖRN

 

Klassisk potta, Ocean Blue

Lätt att tömma, rengöra och att ta med. Läs mer på: http://www.babybjorn.se/produkter/badrum/klassiska-potta/klassisk-potta/

Pris 80 kr. Nypris 189 kr.


Toasits, Vit/Ocean Blue

Justerbar för att passa olika toaletter, gör så att barnet hamnar rätt. Läs mer på: http://www.babybjorn.se/produkter/badrum/toasits/toasits/.

Pris: 150 kr. Nypris: 379 kr.

---


Välkomna att höra av er via mail eller telefon!


Barnartiklar & Leksaker, Säljes - Trelleborg (Skåne län)
Pris:    80:-
Telefon:    0733-514451
 
Av Charlotte - 22 juni 2011 21:13

(Grrrr, är så arg på datorn!! Hade skrivit klart i princip hela inlägget och då kör datorn igång en uppdatering, stänger ner alla program  - utan att förvarna - orkar knappt skriva om allt!!)


Vi kan inte skryta med att ha en bra uppladdning inför SM. Vi tränade flitigt i vintras, men sen kom livet emellan. Har kört några få träningar på klubben, utan direkt planering, den bruna är något för rund om magen och så blev jag magsjuk precis innan.


Lördagen innan så bjöd Mia in till SM-genrep hemma hos sig i Stidsvig (SM = Stidsvig Mästerskapen). Det var himla trevligt, Mia hade hittat lite småkluriga Kenth Svartberg-banor, bjöd på god fika och grillat. Dessutom tävlade vi om vinstpengar - hur ofta händer det annars. Vi hade lite småfel här och var och i agilityklassen så trodde Zelda att gungan var balansen och far ut i luften innan den har börjat röra på sig. Förvånade mig själv med att ha snabba reflexer och fångade henne i luften, det var nog tur för hennes stackars ben.


Jag hade egentligen tänkt köra upp till Stockholm tidigt fredagmorgon, men alla andra skulle köra upp redan på torsdagen för att få bra tältplats kl 9 på fredagen.


Körde upp på torsdag eftermiddag och fastnade i kö i Småland. En husvagn som gått in i mitträcket. Husvagnen var alldeles tillplattad och alla deras tillhörigheter låg utspridda på motorvägen. Ingen kul start på semestern för tyskarna, men de verkade vara oskadda, som tur var.


Jag bodde hos min syster, 10 minuters körväg från Polishögsskolan på Sörentorp/Ulriksdal (glad att jag hade GPS i den ombyggnadsröran på alla vägar). På lördagen var det först "tältresning" kl 9 - märklig rusning! :) Sen var det lite segt att vänta i regnet till veterinärbesiktningen kl 13. Vi hann med en härlig 3 kms slinga i skogen på polisens område. Bra uppvärmning inför veterinärbesiktningen. I Karlstad förra året fick jag springa fram och tillbaka med henne flera gånger innan hon godkändes. Hon passgår eller galopperar ifall jag ökar takten, men här gick det bra.


Kl 16 var det invigning. Förra året gick paraden genom Karlstads gator i centrum och talen hölls i en park. I år samlades vi en parkering och gick ca 200 meter till gräsplanen mellan agilityplanen och lydnadsplanen. Där invigningstalade SM-generalen, rikspolischefen och SBK högsta höns. Emma Willblad höll en fantastisk freestyleuppvisning med sin vita bc Plätt, som var zebramålad.


På lördagen började tävlingarna redan kl 7, men som tur var startade inte vår klass förrän vid 11. På lördagen var det agilitylagklass och vi fick sista startnumret. Banan gillade jag och fick en bra känsla för den (får jag inte den känslan när jag banvandrat så har jag oftast svårt att köra den, det kan vara en sekvens som inte jag har klart för mig hur jag ska lösa eller något i den stilen), men den här banan kändes riktigt bra. Jag var otroligt fokuserad och taggad och inte nervös - går det så går det. Först kör Tajzon ett fint lopp, sen är det Milos tur han diskar sig på tredje hindret från slutet och vi går in och gör tyvärr samma sak. Jag var medveten om "faran" och tyckte att jag tog ut henne tillräckligt på tillbakavägen, men hon hamnade längre fram/ut än vad jag trodde och drar tillbaka på samma hinder och hoppar det. F----N var det som jag både sa och kände. Fram till diskningen hade vi på sin höjd 5 fel med oss. Loppet kan man se på http://www.agilityportalen.se (tack Thomas Szabo), men just vid diskningen är han inte riktigt med och man ser mig, men inte Zelda. För den som vill se så är länken till loppet här: http://www.livestream.com/agilitymasterskap/video?clipId=pla_cc3af425-bff1-4dbe-bcd2-aa448d551314&utm_source=lslibrary&utm_medium=ui-thumb. Vårt lag Kämparglöd börjar 2:03:55 in i filmen, mitt lopp börjar 2:06:37 in i filmen.


På lördagen träffade vi Lena och Pixies bror Eazy - det var ett trevligt möte!!


Bryt ihop och kom igen, fast varför på ett SM, när hon gick så pass bra och samarbetade. Tajzon var nog nolla, Etna fick med sig 10 fel, så hade bara Milo eller Zelda gått i mål så hade läget varit angenämnt inför söndagen. Sen njöt vi av individuella lopp. Tävlingarna var nog inte klara förrän vid 18-tiden på lördagen och därefter var det att åka till syrran och käka.


På söndagen hade vi egentligen inget att tävla för eftersom laget blev diskat på lördagen, jag och Nickie bestämde oss för att köra, Mia sparade Etna till det individuella loppet och Tajzon blev tråkigt nog skadad i vänster lår. :( Så Sofia kunde inte starta individuellt med honom alls - tyckte så synd om dem!!


Hoppbanan fick jag inte riktigt samma bra känsla för, det var nere i högra hörnet jag inte riktigt hade bestämt mig för hur jag skulle handla och det stör känslan. Här kom vi runt, men jag tror att vi fick tre rivningar med oss - det regnade rejält (vilket det gjorde konstant hela söndagen). Länken: http://www.livestream.com/agilitymasterskap/video?clipId=pla_64737714-426f-41a0-967f-e30c8fd96f32&utm_source=lslibrary&utm_medium=ui-thumb, vi kör 28:20 in i filmen. Skönt att få springa, men oj så mkt roligare det hade varit ifall vi hade varit med i leken.


Banorna från SM kan man hitta på www.sbktavling.se


SM är alltid ett skoj arrangemang och man har möjlighet att se många duktiga ekipage, lagbanorna var roliga, den avslutande ind.large-klassen var utslagsgivande. Många av lag- och tältkompisarna gjorde riktigt fina lopp och de med yngre hundar kommer att vara grymt farliga på nästa SM!!


Extra kul tyckte jag det vara att Mattias Nilsson med Zelda släktingen Aragorn från Windedos tog guld i lagklassen och silver individuellt!! Stort grattis!! Samma till alla andra bra insatser på SM!


Fick shoppat lite, en bur, roliga leksaker och gott godis.


Nästa år går SM i Borlänge 15-17 juni. Vi får se ifall vi kan kvala dit med vårt lag som har en relativt hög medelålder (Etna 11, Zelda 9, Milo, 8, Tajzon 7). Individuellt är inte aktuellt eftersom jag fortfarande harvar i agility-tvåan. ;)


Vi kom iväg sent från Stockholm, äckligt regnoväder större delen av vägen, var i Trelleborg vid ett-tiden på natten och sen var det dags att upp på måndagmorgonen, iväg med barn till skola/dagis och sen köra till Helsingborg. Min kropp mådde nästan dåligt av att sitta bakom ratten igen... Blir det något nästa år så ska jag åtminstone vara ledig på måndagen med! 


Ska försöka få upp lite foto på FB, men vädret gjorde inte förutsättningarna för bra foto så goda.


Igår var jag och röntgade Pixies höfter och armbågar och jag tyckte att det såg bra ut, nu hoppas jag SKK tycker likadant. Sköterskan som röntgade måste ha sett att det stod Pixie, Australian Shepherd med stora bokstäver på röntgenprogrammet på datorn, trots det så pratade hon vallning och får hela tiden - så hon verkade vara säker på att det var en bc under röntgenkameran...jag orkade inte ens kommentera. När jag sa att jag hade tävlingsambitioner tänkte jag agility, bruks och lydnad, men hon tänkte vallning, ja,ja...


Jag vägde in Pixie på 20,3 kg hos veterinären, men den där bruna runda väger hela 22,5 kg. Där ska ca 1-1,5 kg bort - hoppas nytt foder, hårdare regler för daghusse/matte och mer motion kan hjälpa. ;)


Kram på er!





Av Charlotte - 29 maj 2011 22:54

Den där kommentaren om rasen kommer att förfölja oss känns det som, men med en svart-vit lätt-i-typen-aussie så är det nog bara till att gilla läget.  Hade jag inte haft aussie så hade det varit annan vallhund och inte helt osannolikt en bc...

;)


Vi var på Lomma BK och gick ett MH som arrangerades av Burlövs BK. Beskrivare var Monique Wrambeck. Om vi ska börja med en kort sammanfattning så uppförde sig den här fröken sig så som jag förväntat mig, dock med lite mindre leklust kanske.


Kontakt - hälsning: Hon sniffade av gruppen (4).

Kontakt - samarbete: Följde med fram till testledaren och hon följde med honom, men var snabb tillbaka till matte (3).

Kontakt - hantering: Hon godkände hanteringen, men njuter inte av den (3).

Lek 1 - leklust: Vid leken började hon lite försiktigt (3).

Lek 1 - gripande: Hon grep försiktigt och löst (3).

Lek 1 - dragkamp: Hon bjöd inte upp till kamp som hon gör hemma eller vid träning (1).

Här i början var hon lite splittrad av att min pappa var med och filmade det hela, så hon tog en vända bort till honom för att kolla läget när hon tyckte att testledaren (den dryga stockholmaren, som han själv kallade sig) inte var intressant nog.


Förföljandet: Vid första försöket känns det som att hon tar några steg fram och sen tittar lite på mig, hon springer i alla fall inte iväg trots att jag ger henne ett varsågod. Hon var dock väldigt intresserad av att gå dit och kolla, så vid andra försöket startar hon snabbt, innan jag får ett "släpp hunden" så glider kopplet ur handen på mig. Hon går hela vägen fram och tar "bytet" (1 & 4).

Gripande: Första gången är hon inte där, men vid andra försöket griper hon och tar med sig "bytet" (1 & 5).

Aktivitet: Här var hon precis som jag väntat mig, vandrade runt, pep lite, snusade, käkade gräs och till slut så satte hon sig vid min sida och sen la sig ner när tiden var ute (3).

Avst.lek: här var hon inte ett smack intresserad av vad snubben i capé gjorde, inte ens när han tog av sig capén och kallade (1 på alla avst.lek)

Överraskning - rädsla: vid overallen så reagerar hon, men är riktad fram (3).

Överraskning - hot/agg: hon skällde konstant, sen hade jag svårt att se vad hon gjorde efter som jag stirrade på overallen (2).

Överraskning - nyfikenhet: hon fortsatte skälla och gick inte riktigt ända fram själv, jag stod öga mot "öga" med overallen, då hoppar hon upp med framtassarna mot min rygg så att hon nästan puttar mig in i overallen, när jag sätter mig på huk går hon fram och nosar (2).

Överraskning - kvarstående rädsla: här tyckte jag att hon gick före mig i kopplet fram och snusade på overallen och jag upplevde inte henne som påverkad, men de hade sett en tendens till både vid andra passagen (2).

Överraskning - kvarstående intresse: hon nosade på overallen vid någon av passagerna (3).

Ljudkänsl - rädsla: hon var framme och nästan på skramlet innan de skramlat färdigt, backade något steg och sen fram igen. Jag hörde fnissande från funktionärerna och en kommentar om att de trodde att hon skulle ta kedjan i munnen innan den hade stannat (1).

Ljudkänsl - nyfikenhet: hon var snabbt framme och utan hjälp (5).

Ljudkänsl - kvarstående rädsla: vid någon passage valde hon att gå på andra sidan (2).

Ljudkänsl - kvarstående intresse: hon var framme och kollade av läget (2).

Spöken - hot/agg: när hon ser dem börjar hon kontrollera dem och skälla ihållande (3).

Spöken - kontroll: hon kontrollerade båda spökena under hela "momentet" (5).

Spöken - rädsla: hon slutade inte skälla och sökte inte sig fram till spökena själv (3).

Spöken - nyfikenhet: här hade hon svårt att avreagera, fortsatte skälla trots att jag tagit av huvan på dem (1).

Spöken - kontakttagande: Hon kom inte fram förrän de var avklädda och utom tid (1).

Lek 2 - leklust: hon hängde med i svängarna, men grep inte trasan (2).

Lek 2 - gripande: se ovan (1).

Skott - hon spände upp sig och skällde, letade var skotten kom ifrån, men blir inte låg. De beskrev henne som skottovan (3).


Observera att detta är hur jag uppfattade henne, det kanske ser helt annorlunda ut när jag ser filmen - vilket jag inte hunnit göra ännu. 


Så nu är i alla fall den mentala statusen känd på fröken svart. Och det var med skämtsam ton de två beskrivarna sa att det var en trevlig border collie.


Hoppas jag hinner se filmen imorgon.


På tal om något helt annat så har våra ungar flyttat hemifrån idag...


...inte våra söner då - det lär väl dröja några år till hoppas jag - men våra talgoxebebisar som bara för någon vecka sen inte hade några fjädrar på sina små kroppar.

 

I morse när vi åt frukost lämnade de en efter en holken som sitter i rabatten utanför köksfönstret. Helt fantastiskt att få följa från köksbordet!! Herr & fru Talgoxe flög mellan trädet, staket och bordet och försökte locka ut dem en efter en, de satt ett par minuter i hålet och kollade ut och tjolahopp så flög de för första gången i sitt liv. Herr & fru Talgoxe flög med ungen ut till buskagen utanför vår tomt och sen tillbaka för att hämta nästa unge. En unge satt extra länge och var lite mer vinglig i färden, den flög mot fönstret och ner bland krukorna på altanen, men efter en stund så våga den sig på ett nytt försök - som lyckades - och kom iväg till resten av familjen. Det är tredje året i rad som vi har fått följa en talgoxefamilj nära inpå. Föräldrarna uppskattar nog att det är slut på skytteltrafiken till holken, än om de säkert måste fortsätta hjälpa de små med mat.


Sleep tight!

 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se