...för alla varma ord, tankar och kramar som jag har fått de senaste veckorna. Imorgon är det 1 månad sedan och det känns både avlägset och som det hände igår. Bortsett från det så måste vardagen tuffa på och det har den gjort.

Pixie och jag har hunnit med några äventyr. Vi har varit på tre officiella agilitytävlingar sen i somras:

Debut i Hässleholm i augusti och det gick hyfsat med tanke på hur lite hela banor vi har kört. Fick slalomfel i första hoppklassen och då körde jag vidare och resten gick ok. I andra hoppklassen (startade bara i hoppklasserna) så fick vi något missförstånd och så drog hon mot belöningslådan på upploppet, utan att ta hinderna, så det blev disk där med. ;)

Sen var vi i Åhus i september och där ville hon verkligen inte alls, sprang mer sidan om hinder än hoppade över och allt kändes bara märkligt. Jag tror kanske det kan hänga ihop med allt som hänt och en skendräktighet. Jag var ganska uppgiven hur som helst.

Första helgen i oktober var vi i Skurup och avslutade den korta tävlingssäsongen och det gick hyfsat och hon hade mycket bättre attityd och glädje. I hoppklassen hittade hon sin favvis Lotta uppe i ena hörnet och kom av sig lite till slalom, annars gick hon fint. I agilityklassen var det lite slarvigt på något kontaktfält och ett missat hinder tror jag, men det var en vinst att hon inte bara slokade ihop och inte ville.

Utöver detta var det Agilityfyrkanten hemma på TBK förra helgen och det gick bra! Hon hade bra attityd och bjöd på hinderna, sprang ner fint på balansbommen och gjorde sitt beteende, jag var lite på efterkälke och när jag sa ok så drog hon inte vidare mot tunnel utan gick upp på bommen igen, så det blev disk, men jag är väldigt nöjd.

Den här fröken är inte helt lätt att träna, hon är känslig, inte så uthållig och lite svår att motivera, men jag hoppas hitta rätt knappar att trycka på. Det är få hundar jag har haft under mina dryga 10 år som agilityinstruktör, som inte har velat köra agility, ett tag var jag rädd för att jag fått en sådan själv. Nu tar vi en mikropaus från agilityn och kör igång inomhus i oktober/november en kväll i veckan.

TBK arrangerade sin första rallylydnadstävling i september och veckan innan så sa Bodil –Ska inte du vara med? Klart du kan? Och tanken taggade mig, hem och kollade youtube för att få ett hum om momenten och sen träna så smått. Onsdagen innan gick vi vår första bana. Tävlingen gick så där, vi hade mest tränat med mycket belöning och hon slokade lite när ingen belöning kom, plus att jag inte hade hundra koll på hur momenten skulle utföras. Vi fick i alla fall ihop till godkänt med 89 poäng.

Nu blir det lite lydnadsfokus framöver för att se ifall vi kan komma vidare, kombinerat med lite spår. Vi har spårat ett par gånger på sistone och hon gillar det men det går inte alltid så fort. Hon är noggrann och hittar pinnarna, så vi får se hur långt vi kommer. Vi har mer att jobba på när det gäller framförgåendet oavsett.

Håller tummar för fint hundaktiveringsväder framöver!