...för hur ofta den här bloggen uppdateras...

Några minuter över denna kväll, efter att (som vanligt) ha slumrat till vid läggningen av barnen. Tiden går så gräsligt fort, hinner inte riktigt med i svängarna. Vi njöt av en härlig (om än blåsig) vecka i Lindvallen med goa vänner. Kul att tillsammans med familj och vänner få njuta av snö, skidåkning, härliga vidder, Experiumbad , god mat och trevligt sällskap. Hundarna fick spendera en vecka på pensionat Svensson (första dagen på pensionat gammel-Skarin).  En daglig strandpromenad låg på schemat, men utöver det var det mest lata dagar. Jag har fått höra att den där svarta är en odåga att gå ut med då hon skäller på allt, fåglar, människor, hundar osv. Så vi har nog ett och annat att jobba med framöver.

Camilla önskade uppdateringar från Trolla-kullen och då fick vi höra att Pixies bror Demo har debuterat i lydnadsettan, med första pris som resultat!! Stort grattis Ida, bra jobbat!! Det ger oss lite lite prestationsångest, vid den här åldern hade även Zelda debuterat och var så gott som klar för start i agilityn. Nu är det bara till att inse att jag är småbarnsmorsa, pendlar ca 2,5 h om dagen till jobb och får mao inte så mycket tid över till hundträningen som önskat. Att jag är småbarnsmorsa kan jag inte ändra på, pendlingen önskar jag att jag hade kunde ändra på. Dessutom så upplever jag den svarta som mer flamsig och omogen än vad Zelda var vid samma ålder - man ska inte jämföra, men det är svårt.

Än om vi är långt ifrån redo så måste man få ha mål och våra mål är att debutera i agilityn i höst och helst dessförinnan i lydnaden och appellen, men det kan också bli tvärtom eller kanske inte alls. ;)

 Bortsett från att min tid inte är obegränsad så har vi det lite kämpigt med apporten och föremål över lag. Apporten kan jag hålla framför henne och hon griper den, men hon griper väldigt löst och efter att hon tappat apporten inne på köksgolvet en gång, så klev vi tillbaka många steg. :(

När vi kör uppletande så sticker hon iväg som en pil och letar intensivt, plockar upp föremålet, kommer in mot mig, men släpper föremålet några meter innan. Så där har jag också en hel del att jobba på. Bortser vi från föremålsbiten så är hon ganska stabil, hon är inte lika intensiv och otålig som Zelda, klarar av att stå kvar och ligga stilla. Hon tänker lite mer än hon agerar, Zelda agerar och tänker sen. Så för oss gäller det att träna vidare med andra ord och inte bara träna hemma och i området, utan med störning och kritiska ögon.

Träningskompisen Lotta får allt hålla sig borta när vi tränar annars finns det risk att hon tar en avstickare och ska pussa Lotta (eller hennes hundar) på näsan. Efter att vi har kört motivationsbudföring ett par gånger så är det nästan ännu mer omöligt . :)

I lördags var Zelda anmäld till H3 på Malmö Int, men en hektiskt vecka och mkt att fixa i helgen gjorde att jag stängde av klockan när den ringde kl 6 och beslutade mig för att skippa parkeringsstrul, veterinärinsläpp och kämpa med en övergasad hund i en klass. Nu skjuts säsongsdebuten upp lite, men vad gör det?!

Ha det!!