...idag skulle Zelda ha fyllt 10 år!   

Jag var helt övertygad om att hon skulle få uppleva sin 10 års dag och mååånga dagar efter det - men ibland blir det inte som man tänkte sig. Jag är otroligt glad att jag fick dela dryga 9 år med denna fantastiskt härliga, glada, spralliga, clowniga arbetsmyra - min fina röda!!

         

Jag hade efter något år med min blandras Tea insett att jag ville ha en arbetande hund med mer motor än vad hon erbjöd och ganska snabbt inleddes jakten. Jag hittade till Windedos utanför Eskilstuna och fick förmånen att köpa valp från Mickey/Tam-kullen född i januari 2002.

Hon kom in som en frisk fläkt i mitt liv och var verkligen den träningskompis som jag längtat efter. Vi tävlade lydnad och satte LP1, blev uppflyttade ur appellklass spår, startade lkl2 och lägre klass spår (men här satte pipandet stopp för vidare lydnadskarriär), ställde ut. Vi båda älskade agilityn och efter att i flera år kämpat med tjuvstarter och slalomstrul lyckades vi ta oss upp i H3 och A2, var med på agility SM två år med laget Kämparglöd, vi provade på att valla, rallylydnad och gjorde en massa kul ihop.

Vi var aktiva ända in i slutet, eftersom jag inte visste att hon var sjuk. Zelda är otroligt älskad och saknad!! Jag saknar henne dagligen!!

Stort grattis på 10 års dagen alla kullsyskon!

Så tillbaka till verkligheten!

Äntligen är vår isolering över! Träffade hundar under jul/nyår som sen befarades ha kennelhosta och/eller noskvalster, så vi åkte automatiskt på isolering och behandling för noskvalster. Någon kennelhosta fick de inte och ifall de hade noskvalster de med vet jag inte - men nu är vi på banan igen. Har dessutom fått vaccinerat Pixie med det nya kennelhostvaccinet och hoppas, precis som veterinärerna, att det är mkt bättre än tidigare kc-vaccin. Passade även på att väga fröken svart och hon är en lång, hög och smal fröken på 20,2 kg. :)

Förra helgen var vi i Oskarström och årsdebuterade i agility. Det var 2*H1 som kördes i ett ridhus. Jörgen Tellqvist dömde och jag hade befarat det "värsta", men banorna var ok om än bana 2 bjöd på lite svårlöst handling.

Första klassen gick absolut bäst. Hon startade med hyfsad attityd och när vi kom bort på andra långsidan drog hon iväg genom en tunnel och trodde det var upplopp som gällde, vi skulle dock svänga vänster ta ett hopp och si så där en 10 hinder till. :) Fick tråcklat tillbaka henne över det missade hindret och vidare. Vi fick med oss 5 fel och hamnade på en 13 plats av 55 startande. Utan vägran hade det kunnat räcka till en pinne. Sista pinnen gick till en hund med 40.63 i tid och vi fick 40.65 med den långa svängen som resulterade i en vägran.

 

Andra klassen var lite klurig på bortre sidan, fanns inte riktigt någon given och naturlig väg ur handlingsperspektiv (för mig). Blev det inte lite knöligt vid ena hindret med en handling så vid ett annat. Jag var medveten om risken, men valde att efter tunnel, hålla ut henne över ett hinder, sen få henne över hindret mot mig och göra ett bakombyte för att komma bort till slalom till vänster. Hon kom lite galet rev hindret vid mitt bakombyte och kom sen fel in i slalom eller förbi slalom. Där stod sen Jörgen ganska nära och hon blev helt klart störd/låg/slokig och svår att få igång igen. Fick ta om slalom 2-3 gånger, men sen körde hon hyfsat vidare och banan ut. Det blev 21.41 fel och en 26e plats av 51 startande.

Detta visar mitt "bekymmer" med Pixie. Hon blir lätt lite slokig och jag vet inte ifall det beror på:

- att hon blir trött i hjärnan (första övningen/banan är hon oftast väldigt på hugget, sen dalar det)

- att hon inte har tillräcklig fysisk kondition

- att hon inte är tillräckligt motiverad

- att hon är känslig för situationer/händelser (högljudda hundar & människor kan påverka/störa henne)

Jag kan absolut inte köra en övning om och om igen tills den blir rätt eller för att få många reps - då slokar hon. Min söta svarta slokfia!! :)

    

Vi har haft en riktigt bra träningskväll för Nettan, hon kom ner till vår torsdagsträning. Det kommer vi försöka hålla varannan vecka ett tag framöver. Utöver det har jag anmält mig till två temakvällar hos Hundhopp, en i feb och en i mars. Så det blir en del agilityträning framöver, men nästa tävling hålls inte förrän i april. Så det kommer även vara fokus på lydnaden och spår nu ett tag framöver! I slutet av mars hoppas jag också få plats på den clinic som anordnas på Halmstad Arena med Maria Brandel. 

Det lilla röda yrvädret har nu hunnit bli 5 månader och hon är just ett yrväder. Intensiv och livlig, pigg på att träna och spåra, sen är hon lite väl intensiv och spårglad i vissa situationer, men det jobbar vi med. Vi har en gång kvar på vår valpkurs på Hand med hund i Staffanstorp. Vi har tyvärr missat två ggr pga isoleringen/karantänen, men är fit for fight för sista kurstillfället på lördag. Kom på att jag inte har anmält till någon kurs inför våren och vet inte hur jag ska göra - tiden räcker inte riktigt till... Hon har nu i veckan fått vara med när jag tränade lydnad på klubben i måndags och i ridhuset i tisdags. Hon vill gärna morska upp sig lite först när hon ser främmande hundar, men klarar sen av att bryta och fokusera på mig. Hon njöt i fulla drag när hon fick rejsa/busa med rasfränden Leo någon månad äldre i ridhuset när träningen var klar i torsdags. :)

Pixie har förändrats en del sedan Zelda försvann från och Zoe kom in i flocken (utomhus - inomhus är hon samma goa hund). Jag tror det grundar sig i att hennes trygghet försvann och att hon känner sig osäker på hur hon ska hantera vissa situationer. Hon är inte så trevlig när min pappa går ut med henne på dagarna, skäller och bär sig åt mot både hundar och människor. Pappa går bara med Pixie och jag försöker gå med dem var för sig så mycket som möjligt, men det är inte alltid jag hinner dela på dem.

Hon lyssnar på mig och jag har henne mycket lös, men i koppel och framförallt när Zoe är med så blir det lätt stökigt. Har cyklat med henne nästan dagligen nu under julledigheten och då går hon lös vid sidan om cykeln och har inga problem med hundmöten ifall inte hundarna vi möter bryr sig. Häromkvällen kom en lös cocker spaniel springande fram, den var iofs lugn, men Pixie gick upp i oroligt skall. Vi stötte på en lös pudel  igår och då gapade hon en del, men när han vänligt kom fram så var det ok. I båda fallen har inte ägarna haft någon koll, glad att det var vänliga hundar åtminstone.

Nu i eftermiddags när jag var ute med båda två och minstingen på sparkcykel så höll en granne på att packa in i sin bil och hade sin dörr öppen och ut far deras mindre trevliga jack russel tik. Hon kom springande 20 meter rakt mot oss och jag kunde se att hon inte hade vänliga avsikter. Hon for mot Pixies huvud/hals och jag vet inte ifall hon hann få tag, men jag fick in en spark mot henne så hon "flög undan" (känns inte kul att sparka på en så pass liten hund, men jag fredar mina hundar så gott jag kan). Husse kom farande och fick tag i henne innan hon hann komma igång igen. Båda mina var helt tokiga, raggen rest från nacke till svans och gapade som bara den.

Ett bakslag mao, som vi verkligen inte behövde… :(

Till saken hör att jag STARKT ogillar hundar som skäller och beter sig när man möter hundar och människor. Att bli arg hjälper inte och är inte pedagogiskt för fem öre. Att avleda med godis funkar så där när man har två som drar igång varandra… Med Zelda har jag haft ett enkelt och lugnt -Gå! eller -Låt bli! och så har hon struntat i mötande hundar. Pixie har jag koll på, men jag kan inte få henne att vara tyst.

Alla tips mottages mer än gärna!!

Valpkurs har jag börjat gå med den lilla, vi har hunnit med tre gånger. Det är inte många valpkurser igång så här under vintern (som dessutom stämmer med makens arbetstider), men vi fick plats på en valpkurs hos Hand med Hund i Staffanstorp. Vid första tillfället så undrade instruktören vad vi ville lära oss/fokusera på och mitt svar var koppla av/aktivera av-knappen. Zoe är en intensiv räka och om något så behöver hon öva på att ta det lugnt. Mycket riktigt, efter att ha varit en timme ute och gjort övningar har vi en timme inne med teori där hundarna är med. De andra valparna somnar som stockar i något knä eller på golvet, men inte Zoe. Så det har vi att jobba på. :)

Hemma kan hon som tur är slappa och ha det mysigt...

   

Zoe är en go liten räka, full av humor och energi. Älskar att leka och komma upp med leksaker i knäet. Vi övar på bra att kunna färdigheter - där gå-i-koppel-utan-att-dra står högt upp på listan. Öronen står upp som schäferöron och jag hoppas de "mjuknar" lite när alla tänder trillat. Nu är framtänderna utbytta och vi längtar till även hörntänderna är lite mindre vassa. Vi var och gick en långrunda med Lotta och hennes hundar för någon dagen sedan och det var väldigt lerig och det är som att de där parabolerna till öron drar till sig lera - helt smutsiga på insidan efter promenaden.

   

Den här lilla mysisen har efter sin äta-folie-form-ont-i-magen fått en "ful ovana" av att vilja upp i sängen och sova där. Hon är min fjärde hund och det är inte ofta hundarna har fått komma upp i sängen. Men på något vis lyckas Zoe krångla sig upp och få stanna kvar...hur gick det här till? :)

För Pixies del är det ridhusträning på tisdagar och inomhushallträning på torsdagar, båda i agility, som gäller. Två bra, givande och trevliga grupper. Hon har utvecklats en del i agilityn, tycker det är mycket roligare och kan träna för leksakens/lekens skull. Det är svårt när en hund bara tar godis som belöning, framförallt om man vill ha upp farten. Vi har massor att träna på och hoppas att vinterns båda träningar tar oss en bit på vägen. Vi har kört en hel del kontaktfältsträning sedan ganska tidigt och hennes kontaktfält är ok, hon är lite långsam uppe på balanshinderna och vill helst inte lämna dem. Så nu kör vi med skål några meter bort eller efter ett hopp, så det blir klick vid rätt beteende och sen fortsätt fram till skålen.

 

Målen för 2012 ska jag klura på några dagar till och sen åtminstone få ner dem på pränt i träningsboken, kanske även här. Lydnaden har vi inte jobbat så mycket med den senaste tiden, men det är nog dags att sparka igång där ifall vi ska vara klara för det som väntar.

Önskar er en god fortsättning på 2011!!

 

...på tredje försöket och trots en befarad nedåtgående trend i poäng, så hoppade det upp från 163,5 till 165 p i dag i Skurup och fröken svart får nu kalla sig Lp1 Force Galaxies Pixie Spell.

  

Det var sista tävlingen jag var anmäld till i år och otroligt skönt att få avsluta ettan - utan att stöta på katastrofer på platsliggningen - och få ladda för tvåan och/eller appellen till våren.

Min plan var att ta mig till Skurup för att låta henne reka planen innan, men det hanns inte med i veckan. Var på TBK i tisdags och körde ett snabbt pass och då började inkallningen strula. När jag kallade in, stannade hon supersnabbt efter typ 2-3 meter. Jobbade på att få släta/raka inkallningar att funka, men hon hade låst sig på att stanna tidigt. Jag har inte tränat inkallning med ställande, men tränar dock ofta mina ställande under gång med att jag backar. Hmmm.

En strulig morgon hemma gjorde att jag inte var i speciellt god tid i heller i Skurup, men vi hann med en kort kissrunda båda två och att anmäla innan kl 9. Vi drog startnummer 17 och hamnade i tredje platsgruppen. När vi kopplat loss hundarna var det två hundar som drog efter tävlingsledaren som tydligen verkade vara en kul typ och vi fick alla bryta och röra på oss lite innan vi la om. Hunden sidan om var lite orolig och föraren som körde 3an i ringen intill var extremt högljudd och när hon körde inkallning med ställande/läggande blev jag lite rädd för att Pixie skulle springa till ljudliga tanten istället för att ligga kvar, men hon skötte sig.

Sen blev det en lång väntan, men då hann både Pixie få vara ute och göra sig hemmastadd och Zoe hann få miljöträning (hon har i princip sovit hela eftermiddagen och kvällen).

Tandvisningen gick bra, hon sitter still och låter domaren titta på tänder. Linförigheten var bättre än i Svedala, men hon är seg i vissa halter och lite svajig. Läggandet kändes ok, idag var hon med vid starterna, ställandet ok, men inkallningen var så jädra klantig från min sida. Jag fick för mig att tävlingsledaren hade frågat ifall jag var redo på de andra momenten och det är jag nästan säker på att han gjorde. Men vid inkallningen så böjde jag mig ner och klappade om henne i min "nu-förbereder-vi-oss-för-xx-momentet"-ritual. Och när jag står framåtböjd och har händerna på henne säger han lämna hunden, jag reser mig inte fullt upp utan börjar gå och hon följer med, så jag får sätta om henne och när jag sen kallar in så gör hon som på träningen i tisdags, stannar efter 2 meter och jag får ge extra kommando. Trots att vi kört fina raka inkallningar utan stopp precis innan. Skumt!! :) Apporten och hoppet kändes ok.

Poäng:

Platsliggning: 10

Tandvisning: 10

Linförighet: 7 (sakta sitt, släpper i helt om höger)

Läggande: 10

Inkallning: 5 (dk inkall, startar, sätter om)

Ställande: 8 (steg)

Apportering: 9 (tugg)

Hopp: 9,5 (lite segt avslut)

Helhet: 10

Totalt 165 p och en 7:e placering. 

Jag håller med i allt utom tugg-kommentaren på apporteringen, jag har aldrig sett henne tugga eller ta om. Hon är otroligt försiktig och håller fint, men det gav en 9:a så det kan inte ha varit mkt. Hade inte inkallningen strulat och gett mer än 5 så hade jag varit nöjd med totalpoängen, kunde ha gett oss 15 poäng till ifall hon gjort sina vanliga snabba inkallningar och 180 p hade varit trevligare... 

Nu får vi jobba vidare med momenten i tvåan som inte är helt färdiga och framförallt jobba upp fria följet så att det håller.

Bortsett från lydnaden var vi i förra veckan på en nyttig och kul kurskväll med fokus på jaako/ketscher/wraps hos Thereze Grabowska i Bökebergs Arena. Det funkade hyfsat och i torsdags när vi tränade i hallen så körde vi övningen fast spegelvänt. Vi behöver köra mer, men jag är otroligt nöjd med att ha kunnat köra två agilityträningar och i stort sett bara belönat med leksaker och kamp - skam den som ger sig! ;)

Nu ska jag nynna vidare på Lena Phs låtar som sjungits i Så mycket bättre...

...moln att sväva på idag. Efter tävlingen i Lomma så svävade jag på små rosa moln över att Pixie gjorde så bra ifrån sig. Idag efter att ha tävlat i Svedala är molnen en aning mer grå och jag känner mig inte riktigt svävande. :(

Det är detta som är charmen med att träna/tävla med hundar säger vissa - jo tack - jag vet att de inte är några maskiner, men det är tråkigt när de slokar och inte visar glädje. Hellre en viftande svans, härlig attityd och något nollat moment, än ett slokigt, släpigt genomförande på alla momenten.

Vi klarade precis ett första pris på 163,5 poäng, en 6e placering, och det borde jag kanske vara glad för, men det känns inget vidare just nu. Har svårt att säga om hon är dåligt tränad (vilket är fullt möjligt), hormoner, omognad, förändringar i flocken, ny tävlingsplats, kommendering, närgående tävlingsledare eller vad det är - hade jag vetat hade det varit lättare, men många saker hänger säkert ihop med träningen och går förhoppningsvis att få bukt på.

Poängen:

Platsliggning: 10 p

Tandvisning: 10 p

Linförighet: 7 p (släpar, tappar position, sitt snett)

Läggande: 6,5 p (dåligt framförande, dk sättande)

Inkallning: 9,5 p

Ställande: 7 p (dk vid framförandet, släpar)

Apportering: 9 p

Hopp över hinder: 8 p (sned xxx, tempo)

Helhet: 8 p

Totalt: 163,5 p

Linförigheten var seg, fick inte med henne i starten varken vid läggandet eller ställandet... Hon var lika "skum" som sist på klubbtävlingen. Då trodde jag det var mörkret och blötan i gräset...

Så, jag bryter ihop och så får vi se när (inte om) vi kommer igen. Vi är anmälda till en klass 1 till i höst/vinter, men vi får se när den närmar sig ifall det blir start eller inte.

...att få tid för ett inlägg. Jag har haft massor av inlägg i huvudet men sen har de inte kommit längre pga för lite vakentid hemma då inte barn, hundar eller annat kräver min fulla uppmärksamhet.

Zeldas fina uppfödare gav mig möjlighet att få en tikvalp från Smitas kull som var 4 veckor när Zelda fick avlivas. Jag blev väldigt glad för erbjudandet, men tackade inte ja rakt av. Jag velade och funderade, grubblade på egen kammare och tillsammans med andra, skrev lista med för- och nackdelar, men kom efter några dagar fram till att jag gärna ville ha en tikvalp (trots att det var hastigt och att Pixie bara är 20 månader). Det fanns en röd trefärgad och en blue merle med tan att välja mellan och ni som känner mig vet att jag är VÄLDIGT svag för röda - så det blev den röda. Kullen verkade väldigt jämn, och tikarna lika varandra till sättet.

Det är en spännande kull efter Smita, som jag gillar skarpt, och Cisco, som är Zeldas kullbror. Många av valparna har hamnat hos folk som redan har hund från Lena & Stig - kul! Zelda är faster till båda, genom kullbrorsan Cisco till Zoe och genom halvbrorsan Triss till Pixie. Så släkt är de på något vis...

Den 14 oktober körde jag, i sällskap av pappa och Pixie, upp till Eskilstuna för att hämta hem henne - Windedos Kahlua.

   

Resan hem började lugnt, inte konstigt med tanke på allt röj med syskonen innan avfärd. Men när hon sovit klart och varit av och kissat så vill hon allt annat än att sitta stilla i pappas knä. Efter ytterligare en kisspaus fick hon dela bur med Pixie och det gick fint - lugnt och tyst resten av vägen. Jag var allmänt färdig som människa efter att ha kramat ratten i 120 mil inom loppet av 15 timmar.

Jag hade redan innan funderat på att kalla henne Zoe. Dels för att jag alltid gillat det, dels för att det känns som att Zoe är en form av "hyllning" till Zelda (en röd lite mini-Zelda från Windedos) och dels för att Zoe betyder liv. När hon väl satt i min famn var det inte lika självklart och olika namn testades. Hon var ruggigt nära på att bli en Inez. Killarna gillade dock Zoe bäst och har inga problem att uttala det, då är det värre med den äldre generationen. :)

       

Sen den här lilla pigga saken med sylvassa tänder, som hon använder ofta, kommit in i vårt liv har dagarna rullat på fort och jag har känt mig trött som en småbarnsförälder igen. Många turer ut på natten, torkat både det ena och andra från golven, det går åt hushållspapper som aldrig för och jag börjar bli riktigt torr om händerna.

Zoe och Pixie har funnit varandra. Till en början så mycket att Zoe försökte "sutta" på henne och Pixie sa inte emot, hon hade precis gått ur en skendräktighet och tyckte det var lite mysigt - så det fick styras upp lite. Så fort Zoe var hungrig så var hon framme, men det har gått över. Det är mycket bus dem emellan, Pixie blev ganska låg när Zelda inte var kvar, så hon njuter (för det mesta) av sällskapet och lekkamraten (med de små stickvapnen i munnen). Det är inte lätt att fånga dem på bild när de är i sitt esse...

        

...men när de sover tätt tillsammans hinner man med...

       

Vi har hunnit med lite socialisering på klubben, träffat träningskompisarnas hundar, varit i Albäcksskogen (-dungen) och klättrat på stockar och stubbar och så träffade vi ett stort sällskap lapphundar på rasträff...

 

  

...på stranden där vinden fladdrade i öronen, vattnet var en aningens skrämmande, men oj vad häftigt att springa i sanden och på stigarna...

         

...och i stan och bekantat oss med fåglar, statyer och allt annat som hör stan till...

     

...hon är, trots sina pirayatänder, högt älskad av pojkarna...

   

...sen har vi varit på Lomma BK för att kolla av läget, där blev det lek och lite träning...

   

...så någon dag senare slog fröken svart till i lydnadsklass 1 på Lomma BK och förvånade sin matte med att kamma hem ett första pris och en 3e placering på 189,5 poäng...

 

Platsliggning 10

Tandvisning 10

Linförighet 8,5 (oläsligt, men kan stå ngt otakt på protokollet)

Läggande 9

Inkallning 10

Ställande 9,5

Apportering 7 (tappar)

Hopp över hinder 10

Helhet 10

Jag är supernöjd med Pixie, men jag är även väldigt nöjd med mig själv som lyckades tygla alla fjärilar och intala mig att detta gör vi för träning och för att ha kul. Jag blev inte nervös, var avslappnad och hade kul! Pixie blev lite tveksam när inte belöningarna kom, men lyckades trots det hålla ihop hyfsat bra. Apporten tog hon, tappade, tog om när jag sa apport och satt sen kvar. Vi måste träna med blöt apport, dvs en som någon annan precis haft i munnen.

Vi var med på en klubbtävling i början av september och nu hittar jag inte protokollet, men har för mig att vi skrapade ihop 182,5 p eller något liknande och känslan var ok. Idag var det dags för klubbtävling igen och då kom "slokfia" fram (ingen kan sloka som hon), hon var inte med mig riktigt, satte sig sakta och snett, var superseg på läggandet under gång och det kändes inte bra, men hon genomförde allt. Det blev vinst på 174 poäng, men känslan var som sagt inget bra.

Platsliggning 10

Tandvisning 10

Linförighet 7 (tapp i position, snett sitt, dk)

Läggande 7 (sakta ner, dk)

Inkallning 9 (snett sitt)

Ställande 10

Apportering 10 (nu hade jag startnr 1 ifall det kan ha gjort det lättare)

Hopp över hinder 8 (tvekan (måste ha varit ingången))

Helhet 9

Det var dimmigt, mörkt och blött i gräset, vet inte ifall det påverkar henne. Körde lite efter att tävlingen var slut för att se ifall det kunde vara tävlingssituationen som påverkade henne, men nix. Fick igång henne lite på fria följet, men hon ville inte lägga sig helt ner och hon brukar slänga sig ner, hmm. Får väl klura lite och träna på blöta underlag, för sånt ska inte ha någon betydelse.

Just nu sussar båda sött, så det är väl dags för mig att knoppa in med så att jag orkar med 1-2 kissturer i trädgården i natt. :)

Ha det fint och klappa om er lurviga!

/Charlotte 

...för alla varma ord, tankar och kramar som jag har fått de senaste veckorna. Imorgon är det 1 månad sedan och det känns både avlägset och som det hände igår. Bortsett från det så måste vardagen tuffa på och det har den gjort.

Pixie och jag har hunnit med några äventyr. Vi har varit på tre officiella agilitytävlingar sen i somras:

Debut i Hässleholm i augusti och det gick hyfsat med tanke på hur lite hela banor vi har kört. Fick slalomfel i första hoppklassen och då körde jag vidare och resten gick ok. I andra hoppklassen (startade bara i hoppklasserna) så fick vi något missförstånd och så drog hon mot belöningslådan på upploppet, utan att ta hinderna, så det blev disk där med. ;)

Sen var vi i Åhus i september och där ville hon verkligen inte alls, sprang mer sidan om hinder än hoppade över och allt kändes bara märkligt. Jag tror kanske det kan hänga ihop med allt som hänt och en skendräktighet. Jag var ganska uppgiven hur som helst.

Första helgen i oktober var vi i Skurup och avslutade den korta tävlingssäsongen och det gick hyfsat och hon hade mycket bättre attityd och glädje. I hoppklassen hittade hon sin favvis Lotta uppe i ena hörnet och kom av sig lite till slalom, annars gick hon fint. I agilityklassen var det lite slarvigt på något kontaktfält och ett missat hinder tror jag, men det var en vinst att hon inte bara slokade ihop och inte ville.

Utöver detta var det Agilityfyrkanten hemma på TBK förra helgen och det gick bra! Hon hade bra attityd och bjöd på hinderna, sprang ner fint på balansbommen och gjorde sitt beteende, jag var lite på efterkälke och när jag sa ok så drog hon inte vidare mot tunnel utan gick upp på bommen igen, så det blev disk, men jag är väldigt nöjd.

Den här fröken är inte helt lätt att träna, hon är känslig, inte så uthållig och lite svår att motivera, men jag hoppas hitta rätt knappar att trycka på. Det är få hundar jag har haft under mina dryga 10 år som agilityinstruktör, som inte har velat köra agility, ett tag var jag rädd för att jag fått en sådan själv. Nu tar vi en mikropaus från agilityn och kör igång inomhus i oktober/november en kväll i veckan.

TBK arrangerade sin första rallylydnadstävling i september och veckan innan så sa Bodil –Ska inte du vara med? Klart du kan? Och tanken taggade mig, hem och kollade youtube för att få ett hum om momenten och sen träna så smått. Onsdagen innan gick vi vår första bana. Tävlingen gick så där, vi hade mest tränat med mycket belöning och hon slokade lite när ingen belöning kom, plus att jag inte hade hundra koll på hur momenten skulle utföras. Vi fick i alla fall ihop till godkänt med 89 poäng.

Nu blir det lite lydnadsfokus framöver för att se ifall vi kan komma vidare, kombinerat med lite spår. Vi har spårat ett par gånger på sistone och hon gillar det men det går inte alltid så fort. Hon är noggrann och hittar pinnarna, så vi får se hur långt vi kommer. Vi har mer att jobba på när det gäller framförgåendet oavsett.

Håller tummar för fint hundaktiveringsväder framöver!  

...som man tänkt sig! Har haft en hektisk sommar och inte bloggat något sen i juni, massor av blogginlägg har funnits i mitt huvud, men inte tiden att sitta framför datorn. När jag väl fick tiden tänkte jag skriva om allt kul som hänt i sommar med hundarna, tävlingar, läger, tävlingsdebut och andra aktiviteter...men nu blir det inte så.

Istället handlar dagens inlägg om min fina Zelda som ALLDELES för tidigt och snabbt lämnade oss.

Från att utåt verkat "helt ok" så blev hon akut sjuk på en dag med hög feber och riktigt kass allmäntillstånd, ringde Gylle som inte kunde ta emot och de hänvisade mig till Lundabygdens djursjukhus på jourtid. Väl där blev det provtagning och röntgen och sen fick hon skrivas in. Ev. förtätning i buken och febern låg kvar på 41.1. Ett levervärde var inte bra, röntgen bilderna och ultraljud visade förändringar på levern. Veterinären beskrev tre scenarier:

1. Levertumör - avlivning direkt

2. Skrumplever - ev leva kort tag

3. Kronisk leversjukdom - diet och kosttillskott

Fruktansvärt hemska dagar, jag likställer det med att ifall ett av mina barn skulle bli sjukt så skulle han tas in på sjukhus och jag inte få var med på plats och hålla handen. Jag och Pixie mådde skit, gick mest runt och gnydde båda två...

Allmäntillståndet blev lite bättre och hon skulle kunna få komma hem söndag eftermiddag på permission innan man sen öppnade buken på tisdag för att ta biopsi och titta på levern. Det var lycka att få hämta hem henne. Hon var stressad och gnällig när jag hämtade henne, men lugnade ner sig hemma. Jag tyckte hon verkade så mycket bättre, men lite lite vinglig. Hon åt med stor aptit, var med på promenaderna, rullade runt i gräset hemma, ville träna när godiset kom fram osv. Så jag blev hoppfull, det kanske bara var en kronisk leversjukdom i alla fall!! Vi hann med gos i soffan och säng, som annars är förbjudet område för hundarna här hemma.

Lämnade henne i tisdags och sköterskan gick noggrant igenom vad som skulle hända under dagen och lovade att de skulle höra av sig så fort de visste mer och det var tyvärr inget roligt besked framåt eftermiddagen.

Veterinären som öppnade henne kunde inte förstå att den hunden hon hade på operationsbordet var samma hund som hon träffat och sett blodproverna på. Hon sa att tumören var grapefruktstor och kändes vid palpering, endast en liten del av levern var inte angripen av aggressiva tumörer, hon förstod inte att Zelda kunnat leva så som hon gjort så länge. Jag fick egentligen inget val, utan det enda rätta var att avliva, men man måste ju säga det som hundägare och det var bland det värsta jag gjort. Fatta beslut om någons liv, i förtid! Det var grymt att fatta beslutet när Tea avlivades pga akut livmodersinflammation, men hon var dock 12,5 år, hade tumör i urinblåsan, hörde och såg lite dåligt.

Min fina Zelda skulle bli lika gammal som sin mamma (eller nästan åtminstone)! Fyra dagar innan hon blev inlagd tävlade vi på hemmaplan och nollade Hopp3-loppet, ofattbart. Jag pratade med en tjej som var intresserad av aussie och jag "skröt" om en frisk ras, som är pigg långt upp i åldern...inte kunde jag ana detta! Än om jag ett tag sagt att Zelda skulle pensioneras i Ag2 och aldrig komma upp i Ag3, så ville jag att hon skulle finnas kvar åtminstone några år till.

Tufft att behöva låta två ögonstenar somna in inom loppet av 20 månader!!

Nu har det gått snart en vecka och jag börjar få lite distans till det - kan bara konstatera att den fantastiska lilla hunden är enormt saknad!

Hon har en speciell plats i mitt hjärta! Vill rikta ett stort tack till Lena & Stig för detta röda yrväder!

Tillsammans har vi gjort en massa kul, tävlat lydnadsklass 1 & 2, tävlat appell och lägre, ställt ut, vallat och tävlat en massa agility. Våra största framgångar är kanske att vi har kvalat till agility SM två år med laget Kämparglöd (som lever vidare i ny tappning - lycka till vänner!). Hon var inte alltid en lätttränad hund, men så härlig och med fantastisk attityd! Alltid redo!!

Hur har jag då kunnat undgå att märka att hon hade en så pass stor tumör?! Ja, det kan man fråga sig så här i efterhand. Jag har tyckt ett tag, sen i vintras kanske, att hon rivit lite mer hinder och tvekat lite till att hoppa in i bilen. Bytte till dietfoder eftersom hon lagt på sig lite, tänkt att det kanske är förslitningar i höft/rygg. I juli bokade jag tid hos veterinären, sökte för stelhet och bad dem kolla upp höfter/rygg. Hon röntgades och inget syntes, veterinären klämde på hennes bakre del och menade att stelheten satt muskulärt. Hon tyckte pälsen var kass och jag kopplade det till dietfodert, fick J/D reduced rekommenderat av veterinären. Än om vi tagit blodprover där och då så hade det inte gått att göra något åt tumören, men jag hade inte heller behövt flänga runt på tävlingar och annat med henne...

Windedos Zelda

2002-01-26 - 2011-09-13

                                                        

Nu får jag försöka jobba vidare med den oslipade diamanten med långa svarta ben...

         

Det låg ett efterlängtat brev i lådan idag...från SKK... A-höfterna och armbågar utan anmärkningar!! Skönt att läsa, jag trodde iofs inget annat efter att ha sett bilderna hos veterinären.
Micke jobbar natt och då är det inte så mkt hundaktiviteter, men med barnvakt i tisdagskvällen så kunde jag köra till TBK och träna med de andra träningssugna. Det blev en agilityklass 2 bana och en hoppetta. Zelda gick bra på agilitybanan och satte kontaktfälten. Hoppbanan var svängig med stora avstånd och där hade jag önskat lite mer drag på hinderna för Zeldas del.
Pixie fick körs agilitybanan uppstyckad i kortare bitar, alla hinder utom gungan funkar. Klarade 12-pinnars slalom. Körde gungande vid sidan och då klick-godis när hon trampar ner den. Det är en ganska sansad fröken att ha att göra med, mkt mer försiktig än Zelda, så hon får inte bli skrämd för gungan. Den öppna flytiga hoppbanan passade henne bra. Här fick hon lite problem med slalom, att hitta in rätt...
I helgen är det två dagars tävlande i Karlskrona som väntar. Har fortfarande inte bestämt mig för ifall jag kör upp fre eller lör. Det är banvandring redan kl 7.40, så kör jag lör så får det bli TIDIGT.
Det har varit fantastiskt sommarväder ett par dagar och jag har inte kunnat njuta av det precis...så lagom till helgen ska det bli skitväder. :(
Om allt går vägen ska jag hälsa på Tina och hennes Tillytussar, som är ca 5 veckor gamla. De bor ca en mil från tävlingsplatsen, ska bli skoj!!Nu tycker fröken svårt att det är dags för kvällsturen...